Hemma men ändå inte
Hej på er allihopa! Jag är tillbaka i moderlandet och försöker komma ihåg att jag numera kan använda mig av å ä och ö.
Jag ber om ursäkt för det långa skrivuppehållet men det blev minst sagt hektiskt de sista veckorna i Arni. Det är skönt att vara hemma i Sverige igen, de sista veckorna förlorade till och med maten sin charm och smak och det var mest stressigt och som vanligt är avsked tråkiga. Men det kändes lagomt att få åka hem när vi gjorde det.
Efter några dagar i Stockholm (där indierna fick se snö första morgonen i Sverige) rörde vi oss vidare mot Lidköping och vi har nu börjat göra oss hemmastadda i denna lilla stad vid Vänerns strand. Vimal och jag bor ca en mil utanför Lidköping hemma hos Lisbeth och Lars som är vår svenska värdfamilj. Vi trivs utomordentligt bra och jag njuter av svensk mat och lugn och ro, åtminstone är det tyst och skönt här ut. Lugnet och ron var kanske en överdrift, vi jobbar hårt med att förbereda en jämställdhetsworkshop som vi ska hålla i Malmö på Urix åsiktsfestival och så är det projektarbetet som också ligger och pockar på uppmärksamhet. Vi hoppas på någon ledig dag i juni åtminstone...
Det är intressant att vara i Sverige med lite andra spelregler än vanligt. Vimal är nyfiken och frågar om en massa och jag vill inte vara sämre och vi överöser värdfamiljen och andra med frågor om allt mellan himmel och jord och vi lär oss en hel del. Framförallt tycker jag att det är lättare att träffa människor, jag tar inte allt så allvarligt längre på något sätt...
Måndag till onsdag jobbar vi på en gymnasieskola och det har varit väldigt nytt också. Det är så annorlunda mot Indien, både negativt och positivt. Samtidigt som det är tydligt hur mycket mer självständiga och ansvarstagande svenska ungdomar är gentemot indiska så märker man hur vi kan vara väldigt otacksamma mot den gratis utbildning som vi får. Vi får i alla fall chansen att prata mycket om Indien och våra upplevelser där och för mig är det också sätt att se hur mycket jag lärt mig och befästa de kunskaperna.
Nu börjar en ny vecka och vi hoppas på mera sol (det är så härligt att kunna prata väder utan att folk tycker man är galen!) och att björkarna börjar slå ut snart. Sen har vi också hört om att det ska finnas orchidéer här i krokarna som vi ska kika på. Det blir hursomhelst säkert en lärorik vecka, som vanligt, och det kan jag alltid luta mig tillbaka på.
Until next time.
Jag ber om ursäkt för det långa skrivuppehållet men det blev minst sagt hektiskt de sista veckorna i Arni. Det är skönt att vara hemma i Sverige igen, de sista veckorna förlorade till och med maten sin charm och smak och det var mest stressigt och som vanligt är avsked tråkiga. Men det kändes lagomt att få åka hem när vi gjorde det.
Efter några dagar i Stockholm (där indierna fick se snö första morgonen i Sverige) rörde vi oss vidare mot Lidköping och vi har nu börjat göra oss hemmastadda i denna lilla stad vid Vänerns strand. Vimal och jag bor ca en mil utanför Lidköping hemma hos Lisbeth och Lars som är vår svenska värdfamilj. Vi trivs utomordentligt bra och jag njuter av svensk mat och lugn och ro, åtminstone är det tyst och skönt här ut. Lugnet och ron var kanske en överdrift, vi jobbar hårt med att förbereda en jämställdhetsworkshop som vi ska hålla i Malmö på Urix åsiktsfestival och så är det projektarbetet som också ligger och pockar på uppmärksamhet. Vi hoppas på någon ledig dag i juni åtminstone...
Det är intressant att vara i Sverige med lite andra spelregler än vanligt. Vimal är nyfiken och frågar om en massa och jag vill inte vara sämre och vi överöser värdfamiljen och andra med frågor om allt mellan himmel och jord och vi lär oss en hel del. Framförallt tycker jag att det är lättare att träffa människor, jag tar inte allt så allvarligt längre på något sätt...
Måndag till onsdag jobbar vi på en gymnasieskola och det har varit väldigt nytt också. Det är så annorlunda mot Indien, både negativt och positivt. Samtidigt som det är tydligt hur mycket mer självständiga och ansvarstagande svenska ungdomar är gentemot indiska så märker man hur vi kan vara väldigt otacksamma mot den gratis utbildning som vi får. Vi får i alla fall chansen att prata mycket om Indien och våra upplevelser där och för mig är det också sätt att se hur mycket jag lärt mig och befästa de kunskaperna.
Nu börjar en ny vecka och vi hoppas på mera sol (det är så härligt att kunna prata väder utan att folk tycker man är galen!) och att björkarna börjar slå ut snart. Sen har vi också hört om att det ska finnas orchidéer här i krokarna som vi ska kika på. Det blir hursomhelst säkert en lärorik vecka, som vanligt, och det kan jag alltid luta mig tillbaka på.
Until next time.
Kommentarer
Trackback
