Indsve2008

Det ar sondag igen. Humoret ar inte pa topp, idag har det varit lite berg-och-dalbana och nu har jag klivit av och star pa marken och det snurrar lite i huvudet. Det kan ha att gora med att Arsenal antligen slarvat bort ligaguldet pa riktigt.

Tre veckor kvar, det kanns markligt. Jag blir sa stressad, har sa mycket att gora, inte minst med projektet. Vi har borjat fota men vi har annu inte material till en hel utstallning och det gor att jag har lite ont i magen. Tre veckor later som en lang tid men i det har landet tar en uppgift en dag. Typ imorgon maste jag kopa en ny deoderant, inte for att den hjalper anda. Det borjar bli sjukt varmt, sommaren ar pa vag och i takt med den blir skjortan allt blotare och blotare. Igar vred jag ur mitt linne av svett efter att vi fotat massa kvinnor som jobbade pa en risfabrik.

Sa mycket annat som ska goras ocksa; vi ska trana infor en kulturshow vi ska ha den 30:e, skjortor ska sys upp, presenter ska inhandlas, hotell ska bokas osv osv. Och sa ska man gora allt det dar som man ar har for: lara kanna en ny kultur och dess manniskor.

Och trots att jag langtar till Sverige en del nu sa vill jag egentligen inte aka hem. Vardfamiljen ar helt fantastisk fortfarande, pappan ar sa dar jobbigt intressant och rolig att man bara maste sitta och prata med honom hela kvallarna och mamman ar sa snall att det gor ont att tanka pa att aka harifran. Men det ar sa det ar, alla manniskor jag kanner starkt for sprider jag over hela varlden. Det ar val tur att majoriteten finns i Sverige iaf sa jag har nagot att komma hem till.

Indien ar ett fantastiskt land, atminstone for mig som ar vit man. Manniskor ar sa oppna och trevliga, intresserade och glada. Mot mig. For jag ar en vit man. Vit i allmanhet ar bra, men att ha overflod av y-kromosomer gor allting annu lattare. Att vara dalit verkar inte vara lika roligt. Indien ar ett land som praglas av individualism, fran topp till botten. Alla far klara sig sjalva, det blir mest rattvist sa. Vill man ha nagot sa far man se till att ta det. Det visar sig pa bussen, i trafiken, i politken; manniskor visar inte hansyn for andra for att ingen visar dem hansyn. Alla sparkar nerat, daliter saval som hogkastiga, kvinnor saval som man, barn och djur. Alla har nagon att spotta pa och folk verkar ta chansen.

Och jag blir kluven nar jag skriver det har, for egentligen ar ju folket sa fantastiskt men jag uppfattar att de behandlar varandra illa valdigt ofta.

Det blir ingen sensmoral idag, jag suckar och rycker pa axlarna.

Ibland ar det svart att formedla en bild av ens vardag nar man sjalv tar sa manga saker for sjalvklara. Idag tankte jag gora det enkelt genom punktform for att ni ska kunna fa en battre bild av hur min vardag ser ut.

• 06:45 - ringer klockan pa mobilen och jag vander mig forstrott over till Vimal och petar pa honom tills han vaknar. Sen somnar han om sa jag petar nagra ganger till och till slut masar han sig upp och gar och badar (det innebar att man haller vatten over sig med en skopa och tvalar in sig och skoljer av). Pa nagot fantastiskt satt tar detta en halvtimme for Vimal men det gor mig inget, mer sovtid for mig. Nar han ar klar vacker han mig och sa ar det min tur att kasta vatten (i dubbel bemarkelse!).

• 07:50 - efter lite grooming (metrosexualiteten har slagit igenom hart och hudkramer och kammen aker fram) ar det dags for frukost. Amma (vardmamman) staller fram maten och vanligtvis ar det rispannkakor (dosai) eller  riskuddar (ickly) med nagon chutney (cocosnot och jordnot ar favortit) eller curry (kallat smabal, mer rinnigt och mer gronsaker) till. Amma lagger pa mat tills vi inte hinner ata mer och da ar det en rask promenad till bussen som galler.

• 09:10 - anlander vi oftast till jobbet, skolan for barn med synsvarigheter, ibland svettiga och forstorda om bussen varit full, ibland bara lite morgontrotta om vi fatt sitta. Jag och Filip gar da till "Printing press" dar jag oversatter en engelsk larobok till blindskrift och Filip oversatter Nalle Puh. Nagon gang da och da kor vi lite interna pinball tavlingar ocksa. Just nu har Filip high score och jag ar inte nojd.

• 11:00 - dags for lektioner! Det ar meningen att jag och Filip ska halla i engelskalektioner men allt som oftast har de redan haft dessa lektioner och da far vi kora Science och Maths istallet och det ar krangligt for de ska hallas pa tamil. Da far Vimal och Jay Kumar ta over helt och Filip och jag laser en  varsin bok. Vi har upprepade ganger bett storebrosan pa bygget (en munk alltsa, fast han ar inte sa munkaktig av sig) andra schemat och jag tror han faktiskt kommer fixa det nu.

• 12:45 - lunch! Jag ar oftast vralhungrig vid den har tiden och satter i mig alltfor mycket sambal och ris trots att det inte ens ar speciellt gott (skolmatsal standard).

• 13:20 - antligen dags att vila lite. Vimal, Jay Kumar, Filip och jag gar till ett tomt klassrum, lagger oss pa de smala trabankarna och snart sover vi som sma barn allihopa. JK brukar snarka.

• 14:00 - jag vaknar alltid forst (inga undantag hittills) och forsoker vacka liv i de andra. Indierna har inte riktigt samma disciplin med tider som Filip och jag och de vill garna sova langre. Det brukar sluta med att jag gar och forsoker leta ratt pa en nyckel till bibliteket som vi ska organsiera. Ibland gar det bra och da dammar vi, sopar ner odleagg pa golvet och kategoriserar blindskriftsbocker. Allt som oftast ar dock killen som har nyckeln pa lunch eller i Vellor eller nagon annanstans och da far man improvisera. Det borjar vi bli bra pa...Improvisera brukar oftast innebara att man inte jobbar.

• 15:00 - pa mandagar och onsdagar tar vi bussen hem vid den har tiden for att ga pa moten. Pa tisdagar och torsdagar stannar vi till kl. 16:15 och leker med barnen. Fotboll mot blinda barn ar skitroligt, jag ar varsta Ronaldinhon helt plotsligt och dribblar mig svettig medan tjugo ungar jagar mig.

Sa ser en vanlig arbetsdag ut. Efter jobbet gar vi ofta pa cafe och dricker kaffe och ater cocoswienerbrod. Filip munchar hardast. Pa kvallarna ar det antingen mote med gruppen eller fri tid. Mandagar ska vi hadanefter ha lite mer aktivitetsbaserade moten och forra gangen spelade vi volleyboll och rugby i en nastintill uttorkad flodbank. Nagra roade sig med att fanga fisk och skvatta vatten pa Kristin ocksa. Det var enormt skont att fa gora lite fysiska aktiviteter i alla fall och jag uppskattade det verkligen. Torsdagarna diskuterar vi aktuella fragor i gruppen och kor yoga.

Om vi ar lediga gar manga till internetcafet eller sa gar man till vardfamiljen och skriver, laser och umgas. Ibland har man arenden att utratta, kanske ga till skraddaren och hamta en skjorta eller kopa en ny tval. Vad det an ar brukar det ta ungefar hela kvallen att ordna. Vid 21:30 brukar vi ata middag och da ater jag aterigen som en tokig sen far jag ett varmt glas mjolk och sa gar jag och Vimal och lagger oss vid 22:00. Vimal somnar alltid forst medan jag skriver och lyssnar pa lite musik.

Sa min vardag ofta ut. Nu har vi avklarat halva arbetsperioden och nasta vecka ska vi pa Midcamp och bara bonda och umgas. Ser fram emot det. Vi ska till nagot slags kloster i bergen och det ska bli skont att fa ha lite lugnare miljoer omkring sig. Friskare luft ocksa forhoppningsvis.

Indien ar fortfarande valdigt trivsamt. Jag hade aldrig anat att jag skulle ma sa bra har, var installd pa att det skulle vara frustrerande, pafrestande men intressant. Nu tycker jag mer att det ar utvecklande, roligt och tillfredsstallande.

Hoppas att ni har det bra i Sverige. Ni som laser pa bloggen, se till att kika in pa min resdagbok (jhernerud) dar alla foton ligger! Ta hand om er!

Over and out from Arni.