Finn mening i vardagen
"A week went, a week spent, don't know why or what it meant"
Vimal och jag anordnade Education Day forra veckan och det upptog det mesta av var tid. Fick verkligen kanna pa hur det gar till nar man ska organisera och planera saker har i Indien. Inte riktigt lika enkelt och smidigt som det kan vara i Sverige. Det blir mycket flang hit och dit nar det ar elavbrott och bussar som inte kommer, skrivare som kranglar och omstandiga beslutsfattare. Ibland otroligt frustrerande och tyvarr fick jag en del utbrott nar saker och ting inte gick var vag. Ibland tryter mitt talamod (som kan vara kort om blodsockret ar lagt) och det ar nagot jag verkligen far jobba med. Man kan inte ga och svara pa gatan och vara forbannad har sa jag maste verkligen lagga band pa mig sjalv. Vimal uppskattar inte heller nar jag blir arg men vi kan atminstone prata om det...
Eftersom varje Education Day ska anknyta till de manskliga rattigheterna valde jag och Vimal att inrikta oss pa manniskor med funktionshinder. Vimal har tidigare studerat till speciallarare pa en skola for dova barn och ditt akte vi i fredags. Emelie beskrev vad som hande bra nedan och jag kan bara instamma i att det var rorande. Tidigare har jag sett sa mycket opedagogiskt och dumt i skolan men har visste lararna verkligen vad de holl pa med. Under var rundvisning sa mottes vi av duktig personal och otroligt entusiastiska och intresserade ungdomar. Otroligt upplyftande! Efter det diskuterade hur samhallet kan anpassa sig till personer med funktionshinder och aven om det ibland ar svart att fa nivan ratt (engelskakunskaperna ar valdigt varierande i gruppen) sa gick aven det valdigt bra och det kandes givande.
Pa lordagen hade vi projektdag och dar kandes det som vi verkligen kom igang. Vimal och jag har slagit oss tillsammans med Tora och Priteena. Vi ska anordna en laxlasningskvall en gang i veckan for unga tjejer som behover hjalp infor sina prov. Tjejer har maste hjalpa till hemma sa otroligt mycket mer an pojkarna och darfor hoppas vi kunna ge dem en chans att fa lite extra hjalp och tid bort fran sopkvasten. Vi kommer aven forsoka anstalla kvinnor som har utbildning men som nu ar hemmafruar till larare for att ge dem en chans att bidra. Vi kommer ga genom WELs sjalvhjalpsgrupper for kvinnor for att hitta elever och larare.
For att finansiera loner och annat ska vi forsoka fa till en sponsrad fotoutstallning i Sverige (jag borjar redan fa lite angest for fotandet) som ska handla om...ja, det ar inte riktigt bestamt an. Antigen blir det om daliter eller sa kopplar vi det till jamstalldhetsfragan, det visar sig. Det kanns riktigt bra i alla fall och vi har Ruby (forestandaren for WEL i ryggen) och det kanns viktigt. Hon verkar ta projektet pa allvar och hojde ribban i lordags sa att det kandes battre, seriosare men anda lattare att genomfora. Jag ar imponerad av den kvinnans driftighet men kanske inte hennes ledarskap... Mer om det en annan gang.
Nu nar allting borjar kannas mer vardag sa ar det annu viktigare att tanka pa vad vi har for oss, det ar latt att bara glida med. Sova, ata, jobba, ata, sova. Skont men inte speciellt utmanande eller givande. Har kommer aven projektet och Eduvation Day in i bilden, det ar sa skont att ha nagot att fokusera pa.
Nu ska jag hem och tvatta och sen ska jag nog forsoka prata lite religion med min vardfader som ar troende hindu. Han ar en valdigt bra person att prata med, man behover inte argumentera och overtyga varandra, det ar viktigare att forsta. Atminstone for mig och det racker gott.
Jag tackar for mig, torkar svetten fran pannan och ger mig ut i dammet och kaoset.
Vimal och jag anordnade Education Day forra veckan och det upptog det mesta av var tid. Fick verkligen kanna pa hur det gar till nar man ska organisera och planera saker har i Indien. Inte riktigt lika enkelt och smidigt som det kan vara i Sverige. Det blir mycket flang hit och dit nar det ar elavbrott och bussar som inte kommer, skrivare som kranglar och omstandiga beslutsfattare. Ibland otroligt frustrerande och tyvarr fick jag en del utbrott nar saker och ting inte gick var vag. Ibland tryter mitt talamod (som kan vara kort om blodsockret ar lagt) och det ar nagot jag verkligen far jobba med. Man kan inte ga och svara pa gatan och vara forbannad har sa jag maste verkligen lagga band pa mig sjalv. Vimal uppskattar inte heller nar jag blir arg men vi kan atminstone prata om det...
Eftersom varje Education Day ska anknyta till de manskliga rattigheterna valde jag och Vimal att inrikta oss pa manniskor med funktionshinder. Vimal har tidigare studerat till speciallarare pa en skola for dova barn och ditt akte vi i fredags. Emelie beskrev vad som hande bra nedan och jag kan bara instamma i att det var rorande. Tidigare har jag sett sa mycket opedagogiskt och dumt i skolan men har visste lararna verkligen vad de holl pa med. Under var rundvisning sa mottes vi av duktig personal och otroligt entusiastiska och intresserade ungdomar. Otroligt upplyftande! Efter det diskuterade hur samhallet kan anpassa sig till personer med funktionshinder och aven om det ibland ar svart att fa nivan ratt (engelskakunskaperna ar valdigt varierande i gruppen) sa gick aven det valdigt bra och det kandes givande.
Pa lordagen hade vi projektdag och dar kandes det som vi verkligen kom igang. Vimal och jag har slagit oss tillsammans med Tora och Priteena. Vi ska anordna en laxlasningskvall en gang i veckan for unga tjejer som behover hjalp infor sina prov. Tjejer har maste hjalpa till hemma sa otroligt mycket mer an pojkarna och darfor hoppas vi kunna ge dem en chans att fa lite extra hjalp och tid bort fran sopkvasten. Vi kommer aven forsoka anstalla kvinnor som har utbildning men som nu ar hemmafruar till larare for att ge dem en chans att bidra. Vi kommer ga genom WELs sjalvhjalpsgrupper for kvinnor for att hitta elever och larare.
For att finansiera loner och annat ska vi forsoka fa till en sponsrad fotoutstallning i Sverige (jag borjar redan fa lite angest for fotandet) som ska handla om...ja, det ar inte riktigt bestamt an. Antigen blir det om daliter eller sa kopplar vi det till jamstalldhetsfragan, det visar sig. Det kanns riktigt bra i alla fall och vi har Ruby (forestandaren for WEL i ryggen) och det kanns viktigt. Hon verkar ta projektet pa allvar och hojde ribban i lordags sa att det kandes battre, seriosare men anda lattare att genomfora. Jag ar imponerad av den kvinnans driftighet men kanske inte hennes ledarskap... Mer om det en annan gang.
Nu nar allting borjar kannas mer vardag sa ar det annu viktigare att tanka pa vad vi har for oss, det ar latt att bara glida med. Sova, ata, jobba, ata, sova. Skont men inte speciellt utmanande eller givande. Har kommer aven projektet och Eduvation Day in i bilden, det ar sa skont att ha nagot att fokusera pa.
Nu ska jag hem och tvatta och sen ska jag nog forsoka prata lite religion med min vardfader som ar troende hindu. Han ar en valdigt bra person att prata med, man behover inte argumentera och overtyga varandra, det ar viktigare att forsta. Atminstone for mig och det racker gott.
Jag tackar for mig, torkar svetten fran pannan och ger mig ut i dammet och kaoset.
Kommentarer
Trackback
