Indsve2008

Regnet öser med utanför, inte för att det egentligen spelar någon större roll, men det ger mig någonstans att börja.
Det är grått och kyligt och påminner lite om dagen när jag klev av tåget i Mjölby, vinkade av Filip och satte mig på bussen hem.

Det var som om allt annat bara försvann, jag kom hem och det var som om jag aldrig varit borta. Det var så mycket som hände, så mycket som händer, och allting som var under våra fem månader förvann ner i källaren av mitt sinne i en liten låda invirad i silvertejp. Jag har bemött frågor med irritation och låtit spindelväven växa sig tjock. Det var så mycket annat ändå.

Jag vet att några av er försökt nå mig, jag är ledsen att jag inte hört av mig, det funkade bara inte.

Det var som om ni inte fanns, som om jag bara gick från januari till juli tills idag. Och det här är fan helt jävla sjukt, jag har suttit och kollat på bilder och läst och tjutit. (Snubblade in på facebook)

Jag saknar er

så otroligt

mycket.

Jag hoppas att ni har det bra!

Jag har det fint. Det blev folkhögskolan här hemma, ett år på textillinjen.
Folket är trevliga, inget mot er men det kunde man ju inte förvänta sig :P

Just det ja, jag har snaggat håret.

Jag tänkte lägga upp en bild men sladden till min kamera har gått och grävt ned sig.
Det sägs vara vackert, och jag trivs, förutom att det är förbaskat kallt (och en del missförstånd angående sexualitet).
Jag håller på att lära mig att väva (vilket är mer komplicerat än vad man nånsin skulle tro) och tillbringar för- och eftermiddagsfikat med att sticka i soffrummet tillsammans med alla andra textilare, unga gummor och gubbar som stickar och broderar, nålbinder och fållar vävar mm.

Livet är bra underligt, ta hand om er.
Love.