Indsve2008

Nu blev det svart, det var ju jattelange sen jag skrev sist!
Jag ar ganska blond nu efter vara forenade anstrangningar, framforallt Tora som offrade sin handhalsa, och sa Filip som lat oss flacka ned hand handduk med blonderingsfarg.. och som lat oss va hos honom, mycket trevligt.
Dock hade jag kvar lite av den svarta hennan sa nu ar jag blond och brun\svart\gron.. det ser lite roligt ut, Sophie har tagit bilder at mig sa vi kanske far upp sen :) men det kanns helt oki faktiskt.. jag har ju anda tankt testa att snagga nan gang sa det kanske ar dags att korta av :P

Men det var ju inte det jag tankte beratta om, det riktigt roliga var ju att nar vi satt daruppe hos Filip sa borjade jag klaga over musikbristen (for er som inte vet, min ipod dog precis innan vi skulle aka GAH!) och Filip typ "men varfor har du inte sagt nat innan? Jag rakade fa med min gamla sa jag har tva.." sa jag fick med mig hans gamla mp3 hem.

Det var jatteskont att lyssna pa musik igen, men det var helt obeskrivligt underbart nar det visade sig att Filip hade nagra av mina favvosar. Lyssnade pa Tori Amos igarkvall och tankte att livet ar bara SA UNDERBART! Och Jewel. 

Lyckades glomma bort allt jobbigt ett tag for det har varit lite tufft nu det senaste, framst barnen.. eller hur barnen behandlas av de vuxna. Jag har gatt runt och kant att jag ser sa mycket som borde gora mig arg och ledsen och bara sa mig att kanna men som bara verkat rinna av mig. Jag kande mig dalig for visst borde det val paverka mig och sen borjade jag verkligen tanka och insag att jag ar konstant trott, kanner mig allt mer apatisk och inte motiverad till nagonting det kanske har med varandra att gora. Sa borjade jag kanna efter och sen bubblade det upp, lag bara och grat, lange och val, kom forsent ihag att man inte kan avreagera sig pa madrasser pa samma satt har som hemma - man kommere i alla fall inte ivag med lika valmaende hander men det kandes bra att sparka och sla lite i alla fall och bara fa grata (kandes skit da men battre sen).

Barnen da, den almanna synen pa barn verkar vara att det ar nagot slagt forstadie till att bli manniska, barn ar alltsa inte riktiga manniskor, darfor reagerar de konstigt pa saker och ting och grater och har sig. Nar barnen ar ledsna och grater blir de inte upplyfta och trostade, i basta fall blir de ignorerade men det hander ofta att deras egna modrar skriker at med och ibland far de en hurring om de inte slutar grata nar de blir atskrikna. Orfilar ar regular basis och det hander opfta att nagot av barnen i vardfamiljen ligger och startjuter pa golvet i vardagsrummet utan att nagon latsas om det.. det kanns inte som om jag lyckas forklara.
Haromdagen forsokte jag trosta ett av barnen i familjen och hon bara tittade pa mig - hon forstod inte vad jag sysslade med.

Hur.. jag kan inte gora nat men jag kan inte bara skita i det, jag blir barea sa stalld och sa ledsen men det ger mig en okad forstaense for hur svart det kan vara for indierna att hantera kanslor, kanslor verkar vara nat som man inte ska ha, eller i varje fall inte visa men jag ar samma kanslokarusell har som hemma (nastan).

Allting ar bara kaos och jag ver inte hur jag ska fa ordning pa allt och styra app det och fa ett bra avslut pa indiendelen. Nagon sa att det ar tre veckor kvar nu, jag har inte koll jag ska kanske ta ett samtal med Kristin nar hon kommer hem.

Men till ljusare sidor.. efter midcamp har vi haft nya arbetsplatser (snurrigt det blir nar man inte skrivit pa lange) sa nu arbetar jag och Shabiya pa dispensory dvs. en lakarmottagning som ar specialiserade pa spetalska och hudsjukdomar som drivs av nunnor och dar de spetalska far gratis vard. Arbetet bestar till storre delen av att gora papperspasar som de kan ha tabletter i, pa morgonen gor vi lite smapaket med olika salvor i som delas ut till patienter under dagen och sa far vi plocka ihop olika tablettcocktails till patienterna efter lakarens ordination men det far mest Shabiya gora for jag har lite svart med nunnans hieroglyfer (och ar vettskramd att ge nan stackare fel tabletter) sa arbetet ar lite enahanda men tjejerna som arbetar dar ar underbara och jag ska forsoka jobba pa att fa nat meningsfullt ut av det men jag ar sa himla trott typ jamt. Undrar om det ar nan matbrist eller varmen eller .. ja nat.

Men det bra med arbetsplatsen ar att det precis intill finns ett stand som saljer vattenmelonklyftor sa efter jobbet gar man och koper en fem klyftor vattenmelon som man kan ga och smaska pa och dela med sig till alla andra av. 2 rs klyftan :D jag alskar vattenmelon, hoppas bara att mangosesongen kommer igang innan vi matste dra.

Ytterligare ljuspunkt ar resan till fairtrade "tvalfabriken" speciellt nu sedan det blev en allmann programgrej sa att alla kunde hanga pa :D vi ska aka nattag  indien, det har inte ens Frank gjort :P (saknar dig!) och sa ska vi fa se hur det gar till pa ett "bra stalle" jag hoppas att mina farvantningar inte har sprungit ifran med mig for mycket.

Det ar sa mycket som har fallit pa plats sen vi kom hit och med okad medvetenhet kommer nya problem tidigare underliggande till dagen men det kanns som om jag verkligen har fatt skruv pa min personliga utveckling i ratt riktning.

Jag skulle kunnafortsatta att ostrukturerarat babbelskriva ett bra tag till om tankar och handelser men min mage ar pa upprorsstigen igen sa det ska bli skont att komma hem.. och jag skulle egentligen behova tvatta idag, fast jag vet inte hur bra det skulle vara for hor och forvanas: idag var det moln och regn i Arni, lite svalka och en och annan droppe.
Sa nu far det bli slut.. eller jag maste bara skriva for jag blev sa glad!
Vi har fatt svar fran vardfamiljen i Sverige pa vart lilla presentationsbrev jag har redan skrivit ut det och vantar bara pa att fa lasa det tillsammans med Shabiya :D

Massa karlek till alla darhemma, ett rejalt gang kramar, vet att jag tanker pa er mycket och ar tacksam for det ni gett mig som hjalpt mig hantera alla de utmaningar jag moter!
Love.