nostalgitripp, som sagt
Idag har jag och Vennila följt med våra värdsyskon till deras skola respektive förskola. Vi började i grundskolan, första klass, där vi fick vara med och sjunga in dagen under samlingen och alla barnen fick briljera med sina engelskakunskaper i en namnrunda. Barnen var glada och frågvisa men lyssnade snällt till fröken som bad dem vänta med frågorna tills nästa lektion, då vi skulle visa lite bilder. Så nästa moment var matte, idag skulle vi lära oss om längdenheter :) Allting skulle mätas, inklusive jag och Vennili (165 och 154cm).
När jag äntligen lyckades rätt med min pedagogik blev det rast och måttbanden byttes ut mot snurrgungan. Där barnen självmordsbenäget slängde sig under däcket som träffade den ena efter den andre. Sedan blev vi introducerade för Smashboll, en boll som är bunden till en pinne där man ska slå bort den innan näsbenet spräcks på en. Efter idag tror jag att många vålsamma ungdomar lär upp sig på lekplatser runt om i landet, ska sluta skylla tvspelen.
Väl inne igen skulle vi visa bilder från Indien och nu fanns det tid för frågor. Varken barnen eller frågorna var blyga, innan jag hann sätta igång skrek en kille ut sin undran över Varför Vennila var så brun egentligen? Det var svårt att veta på vilken nivå jag skulle lägga mig, försökte att förklara bilderna väldig sakligt och simpelt, typ "Här är ett kök, en del människor lagar mat utomhus", "Här är ett fruktstånd", "En indisk skolklass, där är man fler än i Sverige" etc ... men kanske var det för avancerat insåg jag när frågorna som följde löd "Varför är apan så röd, är han solbränd?", "Har du någon bild på fiskar?" "varför har fisken så små fenor?", "Är den bilden tagen uppifrån?" -"Jo på ett tak" -"Oooj, var det inte farligt?" och "Meeen, tänk om man FASTNAR i toaletten?" (efter att jag ägnat otaliga minuter åt att förklara att de indiska toaletterna inte är farliga). Eller kanske är det så att jag underskattade barnen, för jag kunde varken svara på hur läraren kunde lära sig alla namnen på barnen i de indiska klasserna(som är så stora), varför Vennila är brun eller varför man bär saker på huvudet.
Efter att vi ätit tillsammans med klassen och åkt linbana gick vi ner till förskolan för att hänga lite med vår värdbrorsa och hans små kompisar. Vi gjorde entre direkt efter deras lunch, kanske var det inte det bästa eftersom alla barnen blev helt speedade och alla fick gå ut på gården istället för att ha den rutinerade vilastunden. Så i 1½h sprang vi runt och trodde att vi blivit barn på nytt. När vi själva inte betraktas som fröknar (som barnen tror på jobbet) kan man bjuda till lite mer, bl.a så klättrade Vennila upp i ett träd där hon blev sittandes tills jag fick kittla ner henne.
När jag äntligen lyckades rätt med min pedagogik blev det rast och måttbanden byttes ut mot snurrgungan. Där barnen självmordsbenäget slängde sig under däcket som träffade den ena efter den andre. Sedan blev vi introducerade för Smashboll, en boll som är bunden till en pinne där man ska slå bort den innan näsbenet spräcks på en. Efter idag tror jag att många vålsamma ungdomar lär upp sig på lekplatser runt om i landet, ska sluta skylla tvspelen.
Väl inne igen skulle vi visa bilder från Indien och nu fanns det tid för frågor. Varken barnen eller frågorna var blyga, innan jag hann sätta igång skrek en kille ut sin undran över Varför Vennila var så brun egentligen? Det var svårt att veta på vilken nivå jag skulle lägga mig, försökte att förklara bilderna väldig sakligt och simpelt, typ "Här är ett kök, en del människor lagar mat utomhus", "Här är ett fruktstånd", "En indisk skolklass, där är man fler än i Sverige" etc ... men kanske var det för avancerat insåg jag när frågorna som följde löd "Varför är apan så röd, är han solbränd?", "Har du någon bild på fiskar?" "varför har fisken så små fenor?", "Är den bilden tagen uppifrån?" -"Jo på ett tak" -"Oooj, var det inte farligt?" och "Meeen, tänk om man FASTNAR i toaletten?" (efter att jag ägnat otaliga minuter åt att förklara att de indiska toaletterna inte är farliga). Eller kanske är det så att jag underskattade barnen, för jag kunde varken svara på hur läraren kunde lära sig alla namnen på barnen i de indiska klasserna(som är så stora), varför Vennila är brun eller varför man bär saker på huvudet.
Efter att vi ätit tillsammans med klassen och åkt linbana gick vi ner till förskolan för att hänga lite med vår värdbrorsa och hans små kompisar. Vi gjorde entre direkt efter deras lunch, kanske var det inte det bästa eftersom alla barnen blev helt speedade och alla fick gå ut på gården istället för att ha den rutinerade vilastunden. Så i 1½h sprang vi runt och trodde att vi blivit barn på nytt. När vi själva inte betraktas som fröknar (som barnen tror på jobbet) kan man bjuda till lite mer, bl.a så klättrade Vennila upp i ett träd där hon blev sittandes tills jag fick kittla ner henne.
Kommentarer
Trackback
