Indsve2008

Kom precis hem efter en lång dag med julkortssortering på Posten. En tradition såhär i juletider, och i nuläget faktiskt det enda som påminner mig om att dopparedagen nalkas. Inga presenter, ingen gran, ingen skinka, inga jävla pepparkakor. Vet inte varför jag är så anti julen plötsligt, orkar kanske inte helt enkelt. Men, som sagt, julkortssorteringen är en tradition som jag ogärna är utan. Jag älskar Posten! Stämningen, människorna, de dåliga skämten, att alla känner alla...

Idag stod jag och sorterade med en kille som också hade varit i Tamil Nadu, ca 4 timmar från Chennai, i en liten by vid namn Catchur. Vi har ägnat timmar åt att reda ut var detta Catchur (som ju är snarlikt Tatchur!) ligger i förhållande till Arni, men med tanke på att det tog ett par veckor innan Maran kunde peka ut var Arni låg på kartan tror jag att det kan vara dead end... Eller har någon av er en aning? Hursomhelst har vi avhandlat tamilsk film, tamilsk mat, kollektivtrafik och skolsystem. De senaste veckorna har jag längtat tillbaka något fruktansvärt. Jag drömmer om Indien, jag kan känna dofterna och höra ljuden. Har äntligen skaffat telefonkort och ringt till värdfamilj och deltagare men det är svårt att få någonting vettigt sagt över telefon...

Annars händer det ingenting. Jag vill att det ska hända någonting! Jag blir galen, eller iaf sjukt rastlös, av att bara jobba, äta och sova...
Det ser dock ut som om jag kommer flytta in i en andrahandsetta i stan efter nyår, och då tycker jag definitivt att ni ska komma förbi och hälsa på! Jag har fransk balkong och mysiga temuggar och funderar på att skaffa en hamster om det blir för tyst och ensamt.
Och vad gäller skidsemestern är jag på! Jag kan i princip jämt, med några veckors varsel, men det vore skönt om vi kunde spika typ så fort som möjligt för att få till det med billiga tågbiljetter och ledighet och sånt där.

Nu, sömn.

Puss!

Det känns tryggt att Folksam har gett sig in i kampen för jämställdhet. Annons i förra veckans DN:

"Härlig med lön. Speciellt om du är man. Då tjänar du nämligen mer än dina kvinnliga kollegor, trots att du utför samma jobb och har samma bakgrund. Lägre lön leder så småningom till lägre pension.  Därför bör kvinnor spara mer. Vi vill hjälpa fler att komma igång."

Kräva rösträtt, bränna BH:n, organisera oss och demonstrera; fan, vad tänkte vi med egentligen? Det är ju i pensionssparandet vi hittar lösningen på systematiska samhällsförtryck! Och plötsligt blev allt så enkelt, så enkelt...

Det ar sinnessjukt hur fort tiden gar har nere, kanns som om det var igar vi kom hit, trotta och forvirrade, och det kanns som om det snart ar dags att packa for hemresan... otroligt svart att halla kvar nuet men jag gor mitt basta. tiden till eftertanke ar ju trots allt ganska begransad med tanke pa att vi hela tiden gor nagonting, ar pa vag nagonstans.

Det underbara ar att trots att jag knappt markt att dagarna passerat kan jag ibland stanna upp och forundra mig over sma forandringar hos mig sjalv, forandringar som jag har indien, mina medresenarer och inte minst mig sjalv att tacka for.

Dels ar det ofattbart att tanka pa allt som vi har upplevt sedan vi lamnade sverige, dels blir jag hela tiden mallos infor allt vi tar oss for och klarar av. Vem hade trott att jag skulle lasa upp barnkonventionen infor 60 foraldralosa barn? Att jag skulle tillbringa en ledig sondag med att ata gethjarna? Att jag skulle sitta under stjarnorna pa en takterass och  lyssna pa grannmoskens kvallsbon, tillsammans med mannsikor jag knappt ens visste namnet pa for en manad sedan? Det vi ar med om har kanns ibland for surrealistiskt for att ens forestalla sig i forhand.

Tankte dra en snabbis om vad som har hant sedan sist.

Education day: var education day handlade om barnkonventionen. efter mycket om och men, och som tidigare namnt i bloggen, besokte vi ett barnhem for foraldralosa barn och barn till HIV/AIDS-patienter i Vellore. Forst kandes det hemskt, forestandarinnan havdade bland annat att ytterst fa prostituerade smittades med HIV, och hur som helst hade dom sjalva valt sitt yrke eftersom det skankte dom "gladje och tillfredsstallelse"! barnkonventionen kandes angelagen och jag gjorde en change of plans och improviserade mig igenom alla 54 artiklar pa engelska, med ovarderlig hjalp av Maran som overstate till Tamil och visade upp en superpedagogisk sida som fick alla barn att en efter en stalla sig upp och deklarera rattighet efter rattighet. Da var jag rord vill jag lova! Vi dansade och sjong lite tillsammans och nar vi gick darifran var jag mycket tacksam for allt vi fatt se. resten av dagen flot pa helt okej med bland annat tipspromenad och gruppdiskussion.

Work Placement: Efter tva dagar pa s:t josephs convent ar jag totalt utmattad. Igar halsade vi pa hos de sma barnen, 3-5 ar, och med tanke pa att det ar typ en miljon barn I varje klass (jag fick aldrig tillfalle att rakna eftersom de aldrig satt still!) ar ljudnivan I klass med en utsald rockkonsert (pa tamil forstass!) Jag blev ombedd att beratta en saga och hasplade ur mig "hans och greta". Tyvarr kom jag bara ihag grundhandlignen vilket gjorde historien aningens karg (Hans och Gretas mamma dog. Deras nya styvmamma ville doda dom. De gick vilse och kom till haxans hus. Haxan ville ata dom, sa dom dodade haxan. Snipp snapp slut sa var sagan slut!) Tur att de inte forstod iallafall! Idag gick det lite battre. Jag ska undervisa 1-5:e standard, typ 7-12 ar, och de kan skaplig engelska. Haha, lararna sager till mig "teach grammar", sedan gar de och dar star jag, ensam och forvirrad. Fast det ar riktigt roligt. Det har blivit en hel del "huvud, axlar, kna och ta" och "my name is Tora, what is your name", men aven en samhallskunskaplig debatt om de indiska grundlagarna! Har lite prestationsangest dock, vet inte riktigt hur jag ska lyckas komma upp i Emelies stjarnstatusJ

Lars: Lars har kommit! Han ar liksom herden vars ljudliga stamma kallar samman flocken och skipar rattvisa i leden. Vi saknar skaggstubben, dock.

Indiskt spa: Looking good, feeling great. Det rader skonhetsfeber bland de svenska deltagarna. Det har klippts och fargats har, lagts ansiktsmasker, pedikyrerats och manikyrerats. Vi ar sanslost vackra.

Annars har jag lyckats med konststycket att bli forkyld. Jag knaprar enchinagaard och idag fick jag klarrod hostmedicin som smakar lakrits av sjukhusnunnorna. Dit ska jag definitivt ga flera ganger, de har alla mojliga piller I massa roliga farger!

Ikvall ar vi bjudna till Jerkers och Vimals vardfamilj for att fira pappans fodelsedag. Hoppas det blir tarta, och hoppas att Filip slar sitt gamla rekord pa 7 bitar. Det kan bli riktigt festligt!

Puss och kram!

Long time no seen (heard..). Har förträngt allt som har med Indien att göra på grund av jobb, julbestyr, nyårshets och simpel lathet. I helgen insåg jag att jag snart lämnar Linköping med allt vad det innebär. Lite ångestladdat, men mest spännande!

Idag har jag iaf tagit den där trippen till apoteket som jag så länge skjutit upp. Kom därifrån med två fullproppade kassar (till ett pris som skulle kunnat rädda ett litet u-land genom en svältepedemi!). Passade även på att köpa presenter till värdfamilj och parkamrat; en väggalmanacka med sverigemotiv (till familjen) och ett par lovikavantar (till parkamraten. användbart och könsneutralt!) Tänkte köpa massor vykort också, med älgar och bilder på kungafamiljen och så, att dela ut till den som vill ha. Är det bara som jag har fått för mig, eller är inte indier väldigt förjusta i kungligheter?

Som ni ser har jag även passat på att ändra lite i bloggdesignen.. Skön avkoppling när hjärnan vill tänka på annat än lusschampo och myggmedel!

Ha det bra så ses vi snart, snart igen!