Om att skjuta elefanter.
(Lat som jag ar har jag saxat allting fran min resedagboken. Men jag har en manskjol, sa jag ar cool anda!)
Tjosan!
Ojojååå, ni anar inte hur mycket jag har varit med om sedan förra inlägget. Tänkte pröva på något nytt och spännande och köra något slags organiserat inlägg i fin kronologisk ordning:
Måndag: Kommer knappt ihåg den, men det var säkert den bästa måndagen i mitt liv!
Tisdag: Gick helt själv och handlade grejor till pannkakor och äpplemos. Inte så lätt som det låter, finns inget ICA här som har allt, utan en affär har mjölk, en har ägg, en har socker och mjöl, äpplen köper man på gaten, etc, och ingenstans kan dom någon engelska. Kände mig för övrigt jättehäftig när jag besökte min stammis-supermarket på kvällen (hade glömt att köpa chips!) iklädd min manskjol och handgjorda indiska shoppingbag. Kort sagt, jag är cool!
Onsdag: Jag gjorde egen äpplemos helt själv, på en indisk gasspis, iklädd kjol! Efteråt körde jag yoga på ett tak i kjol! Jag är cool!
Torsdag: Jag bjöd familjen på hemmalagade pannkakor och äpplemos! Iklädd kjol! Jag är cool!
Fredag: Jag fick inte ha min kjol denna dagen :(. Men det var bra ändå. Det var theme project-dag, så jag och JK och hans kompis advokaten åkte runt på en motorcykel och pratade med dalitbybor, dalitaktivister, dalitpräster och lite annat folk. Det var den jobbigaste, tungsta, mest deprimerande och mest lärorika dagen i mitt liv. Fick höra en del hemska historier, som den gamla mannen som inte kom till jobbet för att hans släkting hade dött och han var tvungen att begravas, och blev nerslagen dagen efter av familjen han jobbade hos. Eller skolpojken som inte fick träffa, röra eller vara i närheten av sina kompisar utanför skolan, för de var av högre kast. Helt sjukt, jag storbölade. Men det finns hopp också, vi var i en by där daliterna hade det ganska bra också, även om alla andra fortfarande ser ner på dom. Har så galet mycket att berättade om daliter och kastsystemet nu, kan inte få fram allt här. Vår slutprodukt av projektet ska bli ett slags häfte (häftigt utformat som en dagstidning om allt går som det ska) som ska användas i Sverige, så ni får läsa det istället. Kort sagt: Dagen var jobbig men bra, och jag tror jag verkligen börjar haja det här sjuka systemet nu. Jag är cool!
Lördag: Education day med Helena och Richard, om Lionsarbete och bistånd. Väldans intressant, många intressanta diskussioner kom upp. Ingen kjol idag heller :(. Jag börjar bli mindre cool :(.
Söndag-Onsdag: Midcamp! Underbart, bergigt, och på tok för få elefanter. Någon hade sagt att dom hade många elefanter och kobror där, så jag och Jerker var fullt inställda på att skjuta några, men tji fick vi. Vi fick inte ens några gevär när vi vandrade i skogen! Och vi fick inte se några elefanter heller! Och tydligen skulle vi inte få skjuta dom även om vi såg dom! Jag hatar det indiska lagen... Dock så berättade JK att om en kobra biter och dödar mig så säger lagen att jag får skjuta den. Olyckligtvis såg jag ingen kobra :(. Vad jag däremot såg var en giftig kamelont och tusen olika rabiessmittade indiska djur och småkryp. Enligt min Appa har allt i Indien rabies. Vi måste låsa dörren varje natt, annars kommer rabiessmittade apor in och äter upp oss. Tydligen väldigt vanlig dödsorsak i Indien... För övrigt var lägret underbart, vi badade och var lyckliga tillsammans. Har även fått vår svenska värdfamilj, den verkar underbar. Kommer ha tre småbröder; Simon (18), Sebastian (17) och Kasper (11). Väldans aktiva killar som jag ska försöka lära upp i den ädla konsten att bära manskjol. Får se hur det går :). Mamma och Pappa verkar också härliga, min nya mamma har till och med hängt en hel del i Chennai. Häftigt värre. Dom har även fyra katter, så jag kommer vara i himmelriket. Apropå manskjol hade jag på mig min under i princip hela lägret! Jag är tokcool igen! För övrigt håller jag med om allt som Tora skrev.
Torsdag: Idag. När jag gick in på min stammis-supermarket för att köpa nya chokladkolor frågade dom mig var jag hade varit dom senaste dagarna. Jag är så stammis! Jag är cool!
Sådärja, nu orkar jag inte skriva mer. Ha det bäst allihopa, jag älskar er!
Apparam packalamm!
Kallai vannakam!
Jag tror vi snart ska sticka harifran, sa jag ska fatta mig kort. Allt gar bra har, man vanjer sig snabbt vid allt. Jag har redan hunnit med att vara magsjuk, men det var inte allvarligt, gick over snabbt. Jag har skaffat en resedagbok dar ni garna far kolla, har skrivit mer dar. Sok pa www.resedagboken.se efter "filipand".
Poitovaran!
Qatar!
Vi ar nastan framme! Efter varldens haftigaste flygfard med Bollywood-filmer och fjarrkontroller har vi nu landat i Qatar. Vi var lite oroliga forst eftersom vart bagage bara skickades hit, sa vi var tvunga att fa tag i det pa nagot satt och skicka vidare. Men som allt annat pa resan loste det sig. Tror vi atminstone :). Jag ar radd att min gitarr ar sparlost forsvunnen, vi fick ingen tag till den, men det loser sig sakert det med. I varsta fall far jag skaffa en citarr istallet. Sjukt coolt! For ovrigt mar vi nog ganska bra allihopa, vi ar lite trotta och slitna, men humoret ar fortfarande pa topp. Om ett par timmar ar vi i Indien! Ofattbart, surrealistiskt, men stortskont!
I can't get to sleep, I think about the implications
Jag är en dålig människa...
Mitt huvud sprängs!
(Obs: Jag är först! Go me!)