Indsve2008

Jag har knappt kunnat sova dom senaste dagarna. Just nu går det verkligen inte att tänka på något annat än Indien. Under dagarna är det okej, då har man fullt upp med att förbereda inför resan så att man har inte tid att tänka på det. Men ögonblicket huvudet nuddar kudden på kvällen börjar tankarna vandra. Hur ser det ut? Vad kommer hända? Kommer jag överleva? Ska jag verkligen inte se min familj på fem månader?! Det börjar äntligen gå upp för mig att det verkligen händer. Vi ska för tusan till Indien! Det är ju helt sjukt! Jag träffade en bekant på bussen igår som berättade att han skulle åka iväg till New York och bo där i några månader. Jag blev helt stum av beundran. Det var ju hur coolt som helst! Tänk att åka till en annan värdsdel och leva där. Tokhäftigt ju! Sen frågade han mig vad jag hittade på nu, så jag berättade om Indien. Medan jag berättade gick det plötsligt upp för mig att det här verkligen händer. Vi ska åka iväg på världens häftigaste äventyr någonsin! Jag har alltid beundrat människor som vågar åka ut på såna här resor, till en helt annan värld och faktiskt leva där. Inte bara turista, nästan alla ungdomar nu för tiden åker iväg nånstans (Inget illa ment, turistande är jättehärligt :)). Men att faktiskt åka iväg och leva i en annan kultur, om än bara för en kort tid, det är ju toktufft. Vi ska faktiskt bli några av dom människorna jag beundrar. Jag kan inte riktigt förstå det. Vi är mina idoler!