Indsve2008

Hej Sverige!

Har ju inte skrivit nagonting har an, men tankte bara beratta att jag lever! Att skriva om allt som har hant skulle ta en halv livstid, sa jag far val ta det lite kort. Som Kristin skrev forut sa heter min paris Richard, och ar en 23-arig kock harifran Arni. Det mesta funkar bra for oss, det ar mest jag som inte riktigt ar van vid att ha nagon som ser efter mig. Kan vara bra for mig att masta slappa lite pa kontrollen kanske...

Jag och Richard bor hos en av familjerna som driver Hollow blocks dar Johanna och Sabya jobbar. Karnfamiljen bestar av Sophie och Richard (som kallas for Henry eftersom min paris heter Richard, solklar logik) och deras underbare lille son Stephen, som ar 4 ar. Jag har lyckats muta honom med att ta bilder med min mobilkamera och ge honom choklad sa nu tycker han jattemycket om mig och overoser mig med pussar nar jag kommer hem. Sedan finns aven Henrys foraldrar i hushallet for det mesta, och hans syster och hennes man Sam. Sam ar en riktig skoning, har alltid nara till skratt och pratar engelska efter basta formaga.  De har ocksa en bedarande sot liten dotter, nioariga Violet. Vi sover inne pa Hollow Blocksomradet i ett litet hus med tva sma rum. Jag sover for det mesta med farmodern och Violet, ibland byter Sophie och Stephen av med dom av okand anledning. Vi ater i ett litet hus pa andra sidan vagen, dar vi ocksa ser pa teve pa outhardligt hog volym. Jag tror att det ar nan som sover dar ocksa, men jag ar inte riktigt saker... Hursomhelst ar det en fin liten familj vi har hamnat i, och de tar hand om mig pa basta satt!

Jag och Richard jobbar pa ett dagis for handikappade barn. Jag har inte riktigt lyckats satta mig in i verksamheten an, men jag tror att jag ska kunna sysselsatta mig riktigt bra. Det ar ca 16-17 barn med tre froknar, sa de har det ratt stressigt. Hoppas jag kan dra mitt stra till stacken! Just nu har de ett slags kulturlager dar det kommer fler barn fran byarna runt om Arni och far dansa, sjunga och lasa dikter. Det ar inte alltid de far gora det annars, och genom lagret vill lararna visa att aven de handikappade barnen kan. Jattefint tycker jag! Mycket dans blir det for min del eftersom jag inte ar sa jattebra pa tamil an (...) och kanske inte alltid under de mest ordnade former heller. Men vi har roligt! Det ar jattemysiga ungar, fulla med energi som de inte alltid far mojlighet till att slappa ut. Tankte hoppa lite hopprep och hage med dom, kanske leka hela havet stormar, kull... Vi far se hur det gar!

Annars borjar vardagen komma lite smatt. Basta stunden pa dan ar nar jag gar hem langs med Main Road nar det borjar morkna, det ar underbart att bara ga i sakta mak och titta pa hur folk skoter sina kvallsbestyr. Da ar Arni som bast!

Hoppas ni har det bra hemma i Sverige, at en semla at mig ocksa!

Apparam pakkalam!
/Helena