Indsve2008

Det ar sondag igen. Humoret ar inte pa topp, idag har det varit lite berg-och-dalbana och nu har jag klivit av och star pa marken och det snurrar lite i huvudet. Det kan ha att gora med att Arsenal antligen slarvat bort ligaguldet pa riktigt.

Tre veckor kvar, det kanns markligt. Jag blir sa stressad, har sa mycket att gora, inte minst med projektet. Vi har borjat fota men vi har annu inte material till en hel utstallning och det gor att jag har lite ont i magen. Tre veckor later som en lang tid men i det har landet tar en uppgift en dag. Typ imorgon maste jag kopa en ny deoderant, inte for att den hjalper anda. Det borjar bli sjukt varmt, sommaren ar pa vag och i takt med den blir skjortan allt blotare och blotare. Igar vred jag ur mitt linne av svett efter att vi fotat massa kvinnor som jobbade pa en risfabrik.

Sa mycket annat som ska goras ocksa; vi ska trana infor en kulturshow vi ska ha den 30:e, skjortor ska sys upp, presenter ska inhandlas, hotell ska bokas osv osv. Och sa ska man gora allt det dar som man ar har for: lara kanna en ny kultur och dess manniskor.

Och trots att jag langtar till Sverige en del nu sa vill jag egentligen inte aka hem. Vardfamiljen ar helt fantastisk fortfarande, pappan ar sa dar jobbigt intressant och rolig att man bara maste sitta och prata med honom hela kvallarna och mamman ar sa snall att det gor ont att tanka pa att aka harifran. Men det ar sa det ar, alla manniskor jag kanner starkt for sprider jag over hela varlden. Det ar val tur att majoriteten finns i Sverige iaf sa jag har nagot att komma hem till.

Indien ar ett fantastiskt land, atminstone for mig som ar vit man. Manniskor ar sa oppna och trevliga, intresserade och glada. Mot mig. For jag ar en vit man. Vit i allmanhet ar bra, men att ha overflod av y-kromosomer gor allting annu lattare. Att vara dalit verkar inte vara lika roligt. Indien ar ett land som praglas av individualism, fran topp till botten. Alla far klara sig sjalva, det blir mest rattvist sa. Vill man ha nagot sa far man se till att ta det. Det visar sig pa bussen, i trafiken, i politken; manniskor visar inte hansyn for andra for att ingen visar dem hansyn. Alla sparkar nerat, daliter saval som hogkastiga, kvinnor saval som man, barn och djur. Alla har nagon att spotta pa och folk verkar ta chansen.

Och jag blir kluven nar jag skriver det har, for egentligen ar ju folket sa fantastiskt men jag uppfattar att de behandlar varandra illa valdigt ofta.

Det blir ingen sensmoral idag, jag suckar och rycker pa axlarna.

Nu blev det svart, det var ju jattelange sen jag skrev sist!
Jag ar ganska blond nu efter vara forenade anstrangningar, framforallt Tora som offrade sin handhalsa, och sa Filip som lat oss flacka ned hand handduk med blonderingsfarg.. och som lat oss va hos honom, mycket trevligt.
Dock hade jag kvar lite av den svarta hennan sa nu ar jag blond och brun\svart\gron.. det ser lite roligt ut, Sophie har tagit bilder at mig sa vi kanske far upp sen :) men det kanns helt oki faktiskt.. jag har ju anda tankt testa att snagga nan gang sa det kanske ar dags att korta av :P

Men det var ju inte det jag tankte beratta om, det riktigt roliga var ju att nar vi satt daruppe hos Filip sa borjade jag klaga over musikbristen (for er som inte vet, min ipod dog precis innan vi skulle aka GAH!) och Filip typ "men varfor har du inte sagt nat innan? Jag rakade fa med min gamla sa jag har tva.." sa jag fick med mig hans gamla mp3 hem.

Det var jatteskont att lyssna pa musik igen, men det var helt obeskrivligt underbart nar det visade sig att Filip hade nagra av mina favvosar. Lyssnade pa Tori Amos igarkvall och tankte att livet ar bara SA UNDERBART! Och Jewel. 

Lyckades glomma bort allt jobbigt ett tag for det har varit lite tufft nu det senaste, framst barnen.. eller hur barnen behandlas av de vuxna. Jag har gatt runt och kant att jag ser sa mycket som borde gora mig arg och ledsen och bara sa mig att kanna men som bara verkat rinna av mig. Jag kande mig dalig for visst borde det val paverka mig och sen borjade jag verkligen tanka och insag att jag ar konstant trott, kanner mig allt mer apatisk och inte motiverad till nagonting det kanske har med varandra att gora. Sa borjade jag kanna efter och sen bubblade det upp, lag bara och grat, lange och val, kom forsent ihag att man inte kan avreagera sig pa madrasser pa samma satt har som hemma - man kommere i alla fall inte ivag med lika valmaende hander men det kandes bra att sparka och sla lite i alla fall och bara fa grata (kandes skit da men battre sen).

Barnen da, den almanna synen pa barn verkar vara att det ar nagot slagt forstadie till att bli manniska, barn ar alltsa inte riktiga manniskor, darfor reagerar de konstigt pa saker och ting och grater och har sig. Nar barnen ar ledsna och grater blir de inte upplyfta och trostade, i basta fall blir de ignorerade men det hander ofta att deras egna modrar skriker at med och ibland far de en hurring om de inte slutar grata nar de blir atskrikna. Orfilar ar regular basis och det hander opfta att nagot av barnen i vardfamiljen ligger och startjuter pa golvet i vardagsrummet utan att nagon latsas om det.. det kanns inte som om jag lyckas forklara.
Haromdagen forsokte jag trosta ett av barnen i familjen och hon bara tittade pa mig - hon forstod inte vad jag sysslade med.

Hur.. jag kan inte gora nat men jag kan inte bara skita i det, jag blir barea sa stalld och sa ledsen men det ger mig en okad forstaense for hur svart det kan vara for indierna att hantera kanslor, kanslor verkar vara nat som man inte ska ha, eller i varje fall inte visa men jag ar samma kanslokarusell har som hemma (nastan).

Allting ar bara kaos och jag ver inte hur jag ska fa ordning pa allt och styra app det och fa ett bra avslut pa indiendelen. Nagon sa att det ar tre veckor kvar nu, jag har inte koll jag ska kanske ta ett samtal med Kristin nar hon kommer hem.

Men till ljusare sidor.. efter midcamp har vi haft nya arbetsplatser (snurrigt det blir nar man inte skrivit pa lange) sa nu arbetar jag och Shabiya pa dispensory dvs. en lakarmottagning som ar specialiserade pa spetalska och hudsjukdomar som drivs av nunnor och dar de spetalska far gratis vard. Arbetet bestar till storre delen av att gora papperspasar som de kan ha tabletter i, pa morgonen gor vi lite smapaket med olika salvor i som delas ut till patienter under dagen och sa far vi plocka ihop olika tablettcocktails till patienterna efter lakarens ordination men det far mest Shabiya gora for jag har lite svart med nunnans hieroglyfer (och ar vettskramd att ge nan stackare fel tabletter) sa arbetet ar lite enahanda men tjejerna som arbetar dar ar underbara och jag ska forsoka jobba pa att fa nat meningsfullt ut av det men jag ar sa himla trott typ jamt. Undrar om det ar nan matbrist eller varmen eller .. ja nat.

Men det bra med arbetsplatsen ar att det precis intill finns ett stand som saljer vattenmelonklyftor sa efter jobbet gar man och koper en fem klyftor vattenmelon som man kan ga och smaska pa och dela med sig till alla andra av. 2 rs klyftan :D jag alskar vattenmelon, hoppas bara att mangosesongen kommer igang innan vi matste dra.

Ytterligare ljuspunkt ar resan till fairtrade "tvalfabriken" speciellt nu sedan det blev en allmann programgrej sa att alla kunde hanga pa :D vi ska aka nattag  indien, det har inte ens Frank gjort :P (saknar dig!) och sa ska vi fa se hur det gar till pa ett "bra stalle" jag hoppas att mina farvantningar inte har sprungit ifran med mig for mycket.

Det ar sa mycket som har fallit pa plats sen vi kom hit och med okad medvetenhet kommer nya problem tidigare underliggande till dagen men det kanns som om jag verkligen har fatt skruv pa min personliga utveckling i ratt riktning.

Jag skulle kunnafortsatta att ostrukturerarat babbelskriva ett bra tag till om tankar och handelser men min mage ar pa upprorsstigen igen sa det ska bli skont att komma hem.. och jag skulle egentligen behova tvatta idag, fast jag vet inte hur bra det skulle vara for hor och forvanas: idag var det moln och regn i Arni, lite svalka och en och annan droppe.
Sa nu far det bli slut.. eller jag maste bara skriva for jag blev sa glad!
Vi har fatt svar fran vardfamiljen i Sverige pa vart lilla presentationsbrev jag har redan skrivit ut det och vantar bara pa att fa lasa det tillsammans med Shabiya :D

Massa karlek till alla darhemma, ett rejalt gang kramar, vet att jag tanker pa er mycket och ar tacksam for det ni gett mig som hjalpt mig hantera alla de utmaningar jag moter!
Love.

Det ar sinnessjukt hur fort tiden gar har nere, kanns som om det var igar vi kom hit, trotta och forvirrade, och det kanns som om det snart ar dags att packa for hemresan... otroligt svart att halla kvar nuet men jag gor mitt basta. tiden till eftertanke ar ju trots allt ganska begransad med tanke pa att vi hela tiden gor nagonting, ar pa vag nagonstans.

Det underbara ar att trots att jag knappt markt att dagarna passerat kan jag ibland stanna upp och forundra mig over sma forandringar hos mig sjalv, forandringar som jag har indien, mina medresenarer och inte minst mig sjalv att tacka for.

Dels ar det ofattbart att tanka pa allt som vi har upplevt sedan vi lamnade sverige, dels blir jag hela tiden mallos infor allt vi tar oss for och klarar av. Vem hade trott att jag skulle lasa upp barnkonventionen infor 60 foraldralosa barn? Att jag skulle tillbringa en ledig sondag med att ata gethjarna? Att jag skulle sitta under stjarnorna pa en takterass och  lyssna pa grannmoskens kvallsbon, tillsammans med mannsikor jag knappt ens visste namnet pa for en manad sedan? Det vi ar med om har kanns ibland for surrealistiskt for att ens forestalla sig i forhand.

Tankte dra en snabbis om vad som har hant sedan sist.

Education day: var education day handlade om barnkonventionen. efter mycket om och men, och som tidigare namnt i bloggen, besokte vi ett barnhem for foraldralosa barn och barn till HIV/AIDS-patienter i Vellore. Forst kandes det hemskt, forestandarinnan havdade bland annat att ytterst fa prostituerade smittades med HIV, och hur som helst hade dom sjalva valt sitt yrke eftersom det skankte dom "gladje och tillfredsstallelse"! barnkonventionen kandes angelagen och jag gjorde en change of plans och improviserade mig igenom alla 54 artiklar pa engelska, med ovarderlig hjalp av Maran som overstate till Tamil och visade upp en superpedagogisk sida som fick alla barn att en efter en stalla sig upp och deklarera rattighet efter rattighet. Da var jag rord vill jag lova! Vi dansade och sjong lite tillsammans och nar vi gick darifran var jag mycket tacksam for allt vi fatt se. resten av dagen flot pa helt okej med bland annat tipspromenad och gruppdiskussion.

Work Placement: Efter tva dagar pa s:t josephs convent ar jag totalt utmattad. Igar halsade vi pa hos de sma barnen, 3-5 ar, och med tanke pa att det ar typ en miljon barn I varje klass (jag fick aldrig tillfalle att rakna eftersom de aldrig satt still!) ar ljudnivan I klass med en utsald rockkonsert (pa tamil forstass!) Jag blev ombedd att beratta en saga och hasplade ur mig "hans och greta". Tyvarr kom jag bara ihag grundhandlignen vilket gjorde historien aningens karg (Hans och Gretas mamma dog. Deras nya styvmamma ville doda dom. De gick vilse och kom till haxans hus. Haxan ville ata dom, sa dom dodade haxan. Snipp snapp slut sa var sagan slut!) Tur att de inte forstod iallafall! Idag gick det lite battre. Jag ska undervisa 1-5:e standard, typ 7-12 ar, och de kan skaplig engelska. Haha, lararna sager till mig "teach grammar", sedan gar de och dar star jag, ensam och forvirrad. Fast det ar riktigt roligt. Det har blivit en hel del "huvud, axlar, kna och ta" och "my name is Tora, what is your name", men aven en samhallskunskaplig debatt om de indiska grundlagarna! Har lite prestationsangest dock, vet inte riktigt hur jag ska lyckas komma upp i Emelies stjarnstatusJ

Lars: Lars har kommit! Han ar liksom herden vars ljudliga stamma kallar samman flocken och skipar rattvisa i leden. Vi saknar skaggstubben, dock.

Indiskt spa: Looking good, feeling great. Det rader skonhetsfeber bland de svenska deltagarna. Det har klippts och fargats har, lagts ansiktsmasker, pedikyrerats och manikyrerats. Vi ar sanslost vackra.

Annars har jag lyckats med konststycket att bli forkyld. Jag knaprar enchinagaard och idag fick jag klarrod hostmedicin som smakar lakrits av sjukhusnunnorna. Dit ska jag definitivt ga flera ganger, de har alla mojliga piller I massa roliga farger!

Ikvall ar vi bjudna till Jerkers och Vimals vardfamilj for att fira pappans fodelsedag. Hoppas det blir tarta, och hoppas att Filip slar sitt gamla rekord pa 7 bitar. Det kan bli riktigt festligt!

Puss och kram!

Forsta grenen: Luskampen
beskrivning: I Indien finns det manga loss.. statistik enligt forra utbytet sager att det ar 50procentig risk att drabbas
Och vinnaren ar: Helena
Juryns motivation: Det var ett svart val, Sophie har med drabbats och har dessutom haft loss nu i over en vecka. Fast vi raknar ju kvalite framfor kvantitet.. och Helena var forst ut


Andra grenen: Sockersuget
beskrivning: I brist pa svensk-indiskrestaurangmat goder vi oss har nere med godis, chips, glass, frukt nagon gang och lask i alla dess former (man har ju hort om andrahandssorteringen pa vattnet har nere...).. Mee, vem leder?
Och vinnaren ar: Filip
Juryns motivation: no need to


Tredje grenen: Shoppoholic a la India
beskrivning: som ni kanske vet vid det har laget ar en svensk krona vard hela sex rupies, mkt shopping har nere med andra ord :) Vem shoppar mest?
Och vinnaren ar: Tora
Juryns motivation: Svart val, sarskilt efter Jerkers inhandlade fjallmossa igar. Fast Tora leder enligt juryns insamlade info (som inte ar helt tillforlitlig) kampen, med hela sex knithies(=indiskt nattlinne)
 

Fjarde grenen: Safari
beskrivning: Manga spannande djur i Indien: ormar, elefanter, ekorrar, kor med horn i alla nyanser, giftiga grodor. Men vem har levt farligast?
Och vinnaren ar: Johanna
Juryns motivation: efter den omtalade grodattacken (giftig groda, mkt viktigt att papeka) dalade Filips tappra forsok med den skjutna elefanten, tigern och kobran.
bild saknas tyvarr for tillfallet