Indsve2008

Det obligatoriska mötet med havet fick vi tillgodose och Vennila fick som vanligt briljera med sina kastamacka-kunskaper. Hon kan studsa stenen i all evighet, den trillar aldrig i. Hon lyckades till och med lära mig, min gjorde två studsar :) Resultatet blev bättre än förväntat.

Det var jätte skönt och kul att äntligen få komma hem till alla nära och kära man längtat efter i månader. Och när man ska på hemresehelg är det dags för att uppleva minnesvärda händelser, vart passar det då inte bättre att resa hem till, än Göteborg. Vi hann med massa tokiga upptåg, som att leva ut våra barnsliga drag i Slottskogen (jag och Vennila är galet bra på att barnsla oss), vi fick härma sälar och pingviner, klappa får och se svenska älgar. Så efter en skön inte så krävande morgon i slottskogen tog vi oss an en kulturell upplevelse a la världskulturmuseet.


..Som ni ser är jag kär i min paris eftersom jag bara har massa bilder på henne...

Roligast var att ta med Vennila på liseberg och introducera henne för Höjdskräcken och Balder. I första attraktionen (Uppsvinget) så trodde jag för en kort sekund att hon skulle få hjärtattack och hann föreställa mig den indiska handledarens eldiga ansiktsuttryck. Jag har aldrig sett en människa blunda så hårt, vara så livrädd och skratta så mycket! Efter tre attraktioner var hon helt slut och vi fick gå hem. Men hon har sagt "Never in my life will I forgett Liseberg, I was so paniked", så en minnesvärd helg blev det iaf =)

Det kändes skönt, konstigt och samtidigt som att jag bara varit borta en dag när jag återvände. Känns bra, det blir nog inte så konstigt att avsluta utbytet då, slutet gör sig alltmer påminnt och nu är det bara tre veckor kvar. Jag känner redan lite ångest och sorgsna stunder över att inte få bo kvar hos min värdfamilj. Var barnvakt här hemma i torsdags och jag vet inte riktigt vad jag ska göra utan barnen som springer runt i vild panik och ska baka, se film, ner till stranden, pyssla, attackera mig med svärd, äta och inte äta, ha pyjamasparty och visa allt samtidigt. En god kaka blev det iaf... Jag ställer alltid upp som barnvakt min anomyma värdmamma =)
 

Lyckliga sommarminnen

Sitter vid datorn och min yngsta värdsyster kom just in med en liten tallrik nytillagad chokladkola och en lapp
"Söta choklad
kolor
Till den sötaste
person  <3"
 
Livet är underbart!

Vi är nu hemkomna från midcamp, välbehållna eller inte kan diskuteras. Den välförtjänta vila som jag trodde väntade oss på Läckö lyste med sin frånvaro. Men allt det roliga fick väga upp. vi har haft rätt eldiga diskussioner, galna teaterövningar, offrat våra kropper för att spela Catch the flag - det blev lite för många frontalkrockar mellan mig och granarna) och lärt oss att paddla kanot.
Nu kommer lite gäster hit till oss som vi ska laga indisk lunch för.. måste sluta

kram  

Denna vecka har vi varit på MidCamp till Kållandsö där vi bodde på Hagavallens Camping (en fotbollsklubb) i fyra små stugor. Dessa var väldigt mysiga och det kändes vissa stunder som jag var tillbaka på klassresan i 6:an, både på gott och ont ;) Vi gjorde många gruppövningar med en del lekar och likaså hade vi några väldigt lyckade diskussioner! Det var ett superb diskussionsklimat nästan hela tiden, och detta måste ju ses som en stor seger för Indo-Swedishgruppen! Vi jobbade med våra parrelationer precis som på midcamp i indien och många frågor blev det och nu har vi konkreta mål och föhoppningsvis har vi uppfyllt dem också till 25e juni.

Förutom många diskussioner och gruppövningar lekte vi också lite i skogen och spelade fotboll. Det fanns tre fotbollsplaner där vi bodde och vi utnyttjade dem väldans bra! Vi spelade kubb och fotboll (jag gjorde mål!) och låg i gräset och latade oss samt lekte "Catch the Flag" i skogen. Kommer ni ihåg "flaggan" man gjorde inomhus på gympan under skoltiden? Japp, det är exakt samma lek fastän vi gjorde den utomhus med flera flaggor. Jäklar vad vi sprang och försökta smyga oss på varandra och sno flaggorna. Det var väldigt roligt! Efter 1,5 timme blev mitt lag det segrande och Maran som var sur fick bita ihop och skyllde på att jag och Jerker fuskade. Dålig förlorare säger jag! ;) Vi åkte också kanot en dag precis vid Läckö Slott. Det var hur mysigt som helst att paddla lite i viken och vi åkte kanot parvis och Jeni var väldigt rädd när vi skulle bege oss ut på vattnet även om det inte alls var djupt. När vi hade kommit en liten bit skriker hon "Emliiiiiii, I'm afraid now. I do not want to go more. Turn. Turn. Please Emli, turn." och hon viftar samtidigt med paddeln att jag nästan för någon sekunds tid önskar hon tappat paddeln i vattnet. Jag satt mest och skrattade därbak eftersom det var jag som styrde kanoten, men snäll som jag är vände vi snabbt om och styrde in mot land. När vi väl var där skriker hon ännu högre till Helena: "Helena, take picture, take picture. I want to show my mother." och hon sken upp som solen lyste denna dag. Jeni är verkligen charmig :)


När timmarna med paddlingen var över fick vi en guidad tur på Läckö slott och det var himla trevligt. Vi åkte sedan tillbaka till lägret och då blev det "indian evening" där indierna lagade indisk mat givetvis. Det blev så starkt att tyskarna svettades, några snörvlade och alla drack litervis av vatten. Då kände jag mig härdad faktiskt! Innan middagen spelade vi lite fotboll och återigen gjorde jag mål. Jippi! Det blev många sådana här liknande utomhusaktiviteter eftersom det var ganska bra väder dessa dagar. Lite kallt förstås, men vi satte på oss fleecetröjor och kramades för att få ihop lite värme. Apropå campen så bör det nämnas att vi lagade mat i olika par, jag var med Vimal och vi gjorde frukost på onsdagsmorgon och sedan städade jag samlingsrumet med JK på torsdagen. Jag hamnar alltid med killarna, fast å ena sidan trivs jag bra med dem eftersom de har börjat flirta rätt mycket med mig. Det är liksom vid dessa stunder man verkligen ser hur de har förändrats. I Indien hälsade vi via stela handslag men nu kramas killarna för fullt. Det kändes väldigt roligt :)

Kristin och Maran har gjort ett jättejobb med alla förberedelser inför lägret, så ett stort tack till dem från alla oss i gänget! Vi hade det superkul på lägret men det var länge sedan jag åt så mycket gott onyttigt... (chips, choklad, popcorn, chokladbollar, glass etc). DietCamp nästa! ;)




Detta är ett utdrag från min dagbok, hoppas det var ok.

Puss :*

Hi!
this is vennili and Sophie, we're waiting for Maran and Kristin to come and pick us up, sense we missed our bus. Not so good at planning. We're excited to go to midcamp now for 4 days :)
Vennila is thinking:we are missing our host parents  and kids .
Sophie is thinking: it will be fun the se Vänern from a very close perspective (from the canot =)

Take care!
(see you soon Gothenburg)

I helgen kunde större delen av gruppen glädja grannlandet Danmark med ett besök. Så här söta var vi då =)

Vi var väl värda en avslappnad promenad på ströget efter allt urixfix, kolla så glada vi var! 

Idag har jag och Vennila följt med våra värdsyskon till deras skola respektive förskola. Vi började i grundskolan, första klass, där vi fick vara med och sjunga in dagen under samlingen och alla barnen fick briljera med sina engelskakunskaper i en namnrunda. Barnen var glada och frågvisa men lyssnade snällt till fröken som bad dem vänta med frågorna tills nästa lektion, då vi skulle visa lite bilder. Så nästa moment var matte, idag skulle vi lära oss om längdenheter :) Allting skulle mätas, inklusive jag och Vennili (165 och 154cm).
När jag äntligen lyckades rätt med min pedagogik blev det rast och måttbanden byttes ut mot snurrgungan. Där barnen självmordsbenäget slängde sig under däcket som träffade den ena efter den andre. Sedan blev vi introducerade för Smashboll, en boll som är bunden till en pinne där man ska slå bort den innan näsbenet spräcks på en. Efter idag tror jag att många vålsamma ungdomar lär upp sig på lekplatser runt om i landet, ska sluta skylla tvspelen.
Väl inne igen skulle vi visa bilder från Indien och nu fanns det tid för frågor. Varken barnen eller frågorna var blyga, innan jag hann sätta igång skrek en kille ut sin undran över Varför Vennila var så brun egentligen? Det var svårt att veta på vilken nivå jag skulle lägga mig, försökte att förklara bilderna väldig sakligt och simpelt, typ "Här är ett kök, en del människor lagar mat utomhus", "Här är ett fruktstånd", "En indisk skolklass, där är man fler än i Sverige" etc ... men kanske var det för avancerat insåg jag när frågorna som följde löd "Varför är apan så röd, är han solbränd?", "Har du någon bild på fiskar?" "varför har fisken så små fenor?", "Är den bilden tagen uppifrån?" -"Jo på ett tak" -"Oooj, var det inte farligt?" och "Meeen, tänk om man FASTNAR i toaletten?" (efter att jag ägnat otaliga minuter åt att förklara att de indiska toaletterna inte är farliga). Eller kanske är det så att jag underskattade barnen, för jag kunde varken svara på hur läraren kunde lära sig alla namnen på barnen i de indiska klasserna(som är så stora), varför Vennila är brun eller varför man bär saker på huvudet.

Efter att vi ätit tillsammans med klassen och åkt linbana gick vi ner till förskolan för att hänga lite med vår värdbrorsa och hans små kompisar. Vi gjorde entre direkt efter deras lunch, kanske var det inte det bästa eftersom alla barnen blev helt speedade och alla fick gå ut på gården istället för att ha den rutinerade vilastunden. Så i 1½h sprang vi runt och trodde att vi blivit barn på nytt. När vi själva inte betraktas som fröknar (som barnen tror på jobbet) kan man bjuda till lite mer, bl.a så klättrade Vennila upp i ett träd där hon blev sittandes tills jag fick kittla ner henne.

Här nedan följer en av mina korta notiser som publicerats i Urix egen tidning under festivalen. (Notiser är dessa små korta nyhetstexter som placeras på sidorna av tidningen runt om reportage och därav storleken och karaktären på texten.)



Indier gav internationell touch

Årets festival har fått en internationell karaktär med workshops på engelska och besök av indiska ungdomar. Det säger projektledare Carolina Orre.

-- En önskan har varit att göra Urix mer internationell och årets upplaga av festivalen bjuder på flertalet tvåspråkiga workshops med föreläsare från andra länder och en del av aktiviteterna hålls på engelska. Helena Kuhlenfelt som anordnar workshopen "Jämställdhet -nära och långt borta", menar att det är bra att ungdomar får träna sin engelska och man ska inte förutsätta att alla deltagare kan svenska. Då finns möjligheten att vara med på engelska seminarium.

Urix har inlett samtal med kontakter i Norge där organisationer är intresserade av att anordna en liknande åsiktsfestival, och planer finns på att ge fler nordiska ungdomar chansen att delta i Urix, berättar projektledare Carolina Orre. Denna gång besöks festivalen av ett gäng indiska ungdomar som dels håller i en workshop och dels lär ut indisk dans, hennamålning samt provning av traditionella indiska kläder.

-- Vi vill att Urix ska vara till för alla och med gäster från andra länder får festivalen den internationella prägel den förtjänar. Det vill säga en festival på engelska, säger Carolina Orre.

Oj oj, vilken succé vi gjorde i Malmö. Urix åsiktsfestival blev lyckad på så många sätt. Vår workshop blev till slut, efter otroligt mycket slit och släp, sena kvällar och ångest, riktigt riktigt bra. Och på olika sätt dessutom.

Första dagen hade vi ett gäng ganska uppstudsiga ynglingar som jämförde mänskligheten med fåglar (hanar färglada, honor gömmer sig; vi är fåglar) och som tyckte att det där med jämställdhet var ren blaj. Tills vi skickade ut alfahannen (i efterhand kan vi säga att vi krossade patriarkatet) och resten av gruppen mjuknade och tyckte till slut att dagen varit "goodie goodie". Underbart.

Andra dagen fick vi ett litet gäng med supersmarta småtjejer som fick mig att tro på mänskligheten.

Och vår monter var sjukt välbesökt och det känns som att hälften av deltagarna gick hem med en hennatatuering. Fantastiskt. Och nästa år kan CIU räkna med att det blir trängsel på uttagningarna.

Största succén stog nog ända underhållningsgruppen för när de skulle hålla i en timmes indisk dans på lördagskvällen. Drygt fyrtio svenska ungdomar tjöt och skrek och klappade händer och dansade så svetten yrde när indierna, ledda av den karismatiska J.K, lärde dem att svänga på höfterna som en riktig karl. Och jag blev så jävla stolt över indierna och glad för deras skull, men nästan lika stolt var jag över alla svenskar som släppte loss och hade roligt och inte alls var så där tråkiga och svåråtkomliga som vi ska vara.

En fantastiskt helg är avslutad och jag är helt slut. Fast glad och stärkt på många sätt och vis . Och nu blommar rapsen.