Indsve2008

Hej alla

Alla börjar sina nya kurser och program idag, utom jag som sätter igång imorgon =).Så med lite tid över lyssnade jag på P3 imorse där det diskuterades huruvida det var rätt eller inte att göra abort om fostervattens-provet visade att barnet var sjukt. Jag hörde inte hela programmet men av vad jag hörde så tyckte majoriteten av de som ringde in att det var försvarbart. Några som ringde in och berättade om sina egna erfarenheter av att läkaren hade sagt att det fanns en risk att barnet skulle födas med ett handikapp, men ändå valde att föda barnet, försvarade också föräldrarnas rätt att göra abort. Det vanligaste argumentet för var att vissa föräldrar kanske faktiskt inte orkar med ett sjukt barn, man kanske inte har tid eller pengar. En kille mailade in och skrev att han skulle fullhjärtat stödja sin kvinna, oavsett hennes beslut så skulle han alltid finnas där –(intressant att man låter sin könsroll avgöra). En del arga mail kom in där det argumenterades för att har man väl gjort valet att skaffa barn så ska man ta sitt ansvar, oavsett omständigheter.

 Jag funderade över skillanden på Indien och Sverige. I Indien är det allmänt accepterat att adoptera bort flickfoster och i Sverige verkar det vara någorlunda accepterat att adoptera bort foster där det finns en risk att barnet föds med en sjukdom.

Är det mer okej att göra abort på ett handikappat barn än ett barn som ska bli en kvinna? Jag tror att många svenskar tycker den behandling av flickofoster som förekommer i Indien är rent förkastligt. Jag tänker själv att det kanske inte är så stor skillnad på ”svenskt” och ”indiskt” beteende. Vi utgår från våra refernsamar och samhällets normer när vi värderar olika beteenden.

 Vad tänker ni?