Röda korset
Shit, känner mig helt manglad, SÅ TRÖTT!
Jag vet inte rikigt hur saker och ting gick idag men de snälla damerna från Lidköping i Världen envisades med att det hade gått jättebra och det var några som kom fra efteråt för att tacka så mycket och säga att det var mycket bra men ingenting gick ju som det skulle. Till att börja med så hade min paris inte tagit med sig sina papper på vad hon skulle säga och det fick jag veta när vi redan var framme och snart skulle sätta igång, när jag frågade var hennes papper var så jag fick köra själv och det var för varmt därinne och jag tappade strukturen några gånger och .. det irriterande är väl att jag vet att jag hade kunnat göra en grym presentation av det om jag hade haft mer tid och mått lite bättre, men nu gjorde jag inte det så då får jag vara nöjd med den helt ok presentationen jag gjorde, några fick den att tänka efter - sa de i alla fall efteråt.
Mah, jag vill ha den röda kaxig tröjan! Men jag vill också färga om håret, och måste fixa telefonkort och klippa mig (fast det kunde ju Kristin göra).. och de 600 för denna månaden är redan nästan slut.. fråga mig inte ver de tog vägen... det är inte bra jag har ingen koll över min ekonomi.
Jag måste verkligen sluta överäta, det är inget bra, jag fattar inte det är ju den mest befängda sak i världen! Varför inte sluta äta när man är mätt!? Jag tar för mycket och vill inte slänga och sitter och trycker i mig det istället, hur mycket bättre är det på en skala? Maw, ska försöka ta lite och sen ta om om jag verkligen är mer hungrig i fortsättningen.
Imorgon ska jag fixa mig ett litet eget krypin till yogautövning och "jag behöver vara själv" uppe på vinden, det ska bli så skönt att slutligen ha ett litet ställe där jag kan stänga om mig (hur kallt det än är!)
Men nu är jag så trött att jag blir alldelessför uppenbart osammanhängande..
Ha det så bra!
Love.
Jag vet inte rikigt hur saker och ting gick idag men de snälla damerna från Lidköping i Världen envisades med att det hade gått jättebra och det var några som kom fra efteråt för att tacka så mycket och säga att det var mycket bra men ingenting gick ju som det skulle. Till att börja med så hade min paris inte tagit med sig sina papper på vad hon skulle säga och det fick jag veta när vi redan var framme och snart skulle sätta igång, när jag frågade var hennes papper var så jag fick köra själv och det var för varmt därinne och jag tappade strukturen några gånger och .. det irriterande är väl att jag vet att jag hade kunnat göra en grym presentation av det om jag hade haft mer tid och mått lite bättre, men nu gjorde jag inte det så då får jag vara nöjd med den helt ok presentationen jag gjorde, några fick den att tänka efter - sa de i alla fall efteråt.
Mah, jag vill ha den röda kaxig tröjan! Men jag vill också färga om håret, och måste fixa telefonkort och klippa mig (fast det kunde ju Kristin göra).. och de 600 för denna månaden är redan nästan slut.. fråga mig inte ver de tog vägen... det är inte bra jag har ingen koll över min ekonomi.
Jag måste verkligen sluta överäta, det är inget bra, jag fattar inte det är ju den mest befängda sak i världen! Varför inte sluta äta när man är mätt!? Jag tar för mycket och vill inte slänga och sitter och trycker i mig det istället, hur mycket bättre är det på en skala? Maw, ska försöka ta lite och sen ta om om jag verkligen är mer hungrig i fortsättningen.
Imorgon ska jag fixa mig ett litet eget krypin till yogautövning och "jag behöver vara själv" uppe på vinden, det ska bli så skönt att slutligen ha ett litet ställe där jag kan stänga om mig (hur kallt det än är!)
Men nu är jag så trött att jag blir alldelessför uppenbart osammanhängande..
Ha det så bra!
Love.
Hemma men ändå inte
Hej på er allihopa! Jag är tillbaka i moderlandet och försöker komma ihåg att jag numera kan använda mig av å ä och ö.
Jag ber om ursäkt för det långa skrivuppehållet men det blev minst sagt hektiskt de sista veckorna i Arni. Det är skönt att vara hemma i Sverige igen, de sista veckorna förlorade till och med maten sin charm och smak och det var mest stressigt och som vanligt är avsked tråkiga. Men det kändes lagomt att få åka hem när vi gjorde det.
Efter några dagar i Stockholm (där indierna fick se snö första morgonen i Sverige) rörde vi oss vidare mot Lidköping och vi har nu börjat göra oss hemmastadda i denna lilla stad vid Vänerns strand. Vimal och jag bor ca en mil utanför Lidköping hemma hos Lisbeth och Lars som är vår svenska värdfamilj. Vi trivs utomordentligt bra och jag njuter av svensk mat och lugn och ro, åtminstone är det tyst och skönt här ut. Lugnet och ron var kanske en överdrift, vi jobbar hårt med att förbereda en jämställdhetsworkshop som vi ska hålla i Malmö på Urix åsiktsfestival och så är det projektarbetet som också ligger och pockar på uppmärksamhet. Vi hoppas på någon ledig dag i juni åtminstone...
Det är intressant att vara i Sverige med lite andra spelregler än vanligt. Vimal är nyfiken och frågar om en massa och jag vill inte vara sämre och vi överöser värdfamiljen och andra med frågor om allt mellan himmel och jord och vi lär oss en hel del. Framförallt tycker jag att det är lättare att träffa människor, jag tar inte allt så allvarligt längre på något sätt...
Måndag till onsdag jobbar vi på en gymnasieskola och det har varit väldigt nytt också. Det är så annorlunda mot Indien, både negativt och positivt. Samtidigt som det är tydligt hur mycket mer självständiga och ansvarstagande svenska ungdomar är gentemot indiska så märker man hur vi kan vara väldigt otacksamma mot den gratis utbildning som vi får. Vi får i alla fall chansen att prata mycket om Indien och våra upplevelser där och för mig är det också sätt att se hur mycket jag lärt mig och befästa de kunskaperna.
Nu börjar en ny vecka och vi hoppas på mera sol (det är så härligt att kunna prata väder utan att folk tycker man är galen!) och att björkarna börjar slå ut snart. Sen har vi också hört om att det ska finnas orchidéer här i krokarna som vi ska kika på. Det blir hursomhelst säkert en lärorik vecka, som vanligt, och det kan jag alltid luta mig tillbaka på.
Until next time.
Jag ber om ursäkt för det långa skrivuppehållet men det blev minst sagt hektiskt de sista veckorna i Arni. Det är skönt att vara hemma i Sverige igen, de sista veckorna förlorade till och med maten sin charm och smak och det var mest stressigt och som vanligt är avsked tråkiga. Men det kändes lagomt att få åka hem när vi gjorde det.
Efter några dagar i Stockholm (där indierna fick se snö första morgonen i Sverige) rörde vi oss vidare mot Lidköping och vi har nu börjat göra oss hemmastadda i denna lilla stad vid Vänerns strand. Vimal och jag bor ca en mil utanför Lidköping hemma hos Lisbeth och Lars som är vår svenska värdfamilj. Vi trivs utomordentligt bra och jag njuter av svensk mat och lugn och ro, åtminstone är det tyst och skönt här ut. Lugnet och ron var kanske en överdrift, vi jobbar hårt med att förbereda en jämställdhetsworkshop som vi ska hålla i Malmö på Urix åsiktsfestival och så är det projektarbetet som också ligger och pockar på uppmärksamhet. Vi hoppas på någon ledig dag i juni åtminstone...
Det är intressant att vara i Sverige med lite andra spelregler än vanligt. Vimal är nyfiken och frågar om en massa och jag vill inte vara sämre och vi överöser värdfamiljen och andra med frågor om allt mellan himmel och jord och vi lär oss en hel del. Framförallt tycker jag att det är lättare att träffa människor, jag tar inte allt så allvarligt längre på något sätt...
Måndag till onsdag jobbar vi på en gymnasieskola och det har varit väldigt nytt också. Det är så annorlunda mot Indien, både negativt och positivt. Samtidigt som det är tydligt hur mycket mer självständiga och ansvarstagande svenska ungdomar är gentemot indiska så märker man hur vi kan vara väldigt otacksamma mot den gratis utbildning som vi får. Vi får i alla fall chansen att prata mycket om Indien och våra upplevelser där och för mig är det också sätt att se hur mycket jag lärt mig och befästa de kunskaperna.
Nu börjar en ny vecka och vi hoppas på mera sol (det är så härligt att kunna prata väder utan att folk tycker man är galen!) och att björkarna börjar slå ut snart. Sen har vi också hört om att det ska finnas orchidéer här i krokarna som vi ska kika på. Det blir hursomhelst säkert en lärorik vecka, som vanligt, och det kan jag alltid luta mig tillbaka på.
Until next time.
Svider
Dubbelt, multipelt, det är som om ingenting är enkrlt längre.
Jag saknar min tvådimensionella värld, den var så mycket enklare, just nu känner jag mig som en överspändfjäder och ändå har jag haft mer än ett dygn på mig att börja slappna av. I fredags var det ju helt galet men det fick mig att komma värdfamiljen närmare och sedan ett välgörande samtal med systeryster.
Saknaden hamnade i fokus, jag kände mig så utsatt, så trött och lämnad ensam att saknaden bara vällde över mig. Alla människor jag älskar, och den otroliga trygghet jag finner i deras närhet, fattas mig! Men då började jag ju även söka den tryggheten hos värdfamiljen, trevande och osäkert men ändå, det blev ett närmande.
Jag skrev ett mail till pappa mitt i den värsta förvirringen nu i första veckan, jag läste svaret idag och så var det tårögd saknad igen. Det var det första brev-mailet jag fått av pappa och det kändes mycket underligt att kommunicera på det sättet men jag tror att det är bra.. om inte annat så kommer det i alla fall fram (tillskillnad från telefonen, ni är inte hemma särskilt mycket)
Saker och ting börjar nog ordna upp sig även om jag får kämpa med avslappnandet, spänd som en bågsträng, så jag borde kanske ha utnyttjat tiden och tagit det lite lugnare idag men det har varit skönt att kunna välja aktivitet själv och vara av nytta här hemma i värdfamiljen, de blommar verkligen upp nu när Carin är hemma (ännu mer är vad de gjorde innan, och jag hängde på).
Igår kväll var betydelsefullt, jag gav mig själv tid genom att ta en tidig buss hem (dvs 17:10, så var hemma vid 18) och hade då på kvällen när mina känslor (saknaden) stabiliserats energi att sätta en deg som jag kunde baka ut vid 9-10 efter att jag hade gjort yoga och mediterat innan :D det var jättebra!
Sen hade Shabiya och jag inte pratat igenom planerna för dagen ordentligt, hon ville till stan och vara med på Iqbal (stavas det så?) dagen och jag kände att jag verkligen behövde ta det lungt (hade inte tänkt åka så inga bussar kollade eller någonting) men det hela löste sig tack vare vår snälla värdpappa som åkte in tillsammans med Shabiya och tillbringade förmiddagen tillsammans, köpte ballonger till alla indierna (samlade pluspoäng:) och fikade gemensamt. Hon valde att stanna inne i stan och fixa med urix och gå på konsert när han åkte hem och när hon kom hem, alldeless nyss hemskjutsad av Jerker, var hon hellycklig så det var en mycket bra dag - jag är glad för hennes skull, det var skönt att se henne så upplivad.
Jag vaknade vid åtta och gick ned med brödbak i åtanke, och efter yogan så började jag baka ut det. Det blev tre plåtar med frallor och en brödlimpa och jag måste säga att det blev rikigt bra, speciellt nöjd med brödet då jag fick improvisera med bakningstider och så och det blev bra. Grahams och solrosfröbröd.
Sen så städade vi, jag fick köket, det kändes bra då kunde jag fixa med bakdisken och så innan jag började damsuga.
Vi hade gemensam fika i solskenet på trappan, det var jättemysigt men sen gick jag in och skulle fixa med Chennai-ekonomin och jag satt och räknade och skrev och det blev fel och försökte igen och det blev fel och.. nu tror jag att jag har fixat ett system som funkar (har kontrollräknat varenda ***** steg) och har en fungerande miniräknare men då var det dags att äta kvällsmat tillsammans :D så jag ska se om jag kan få ihop det nu innan jag trillar isäng, för jag är verkligen helt sjukt trött idag igen.
Hoppas ni har det bra allesammans,
tänker på er!
Love.
Jag saknar min tvådimensionella värld, den var så mycket enklare, just nu känner jag mig som en överspändfjäder och ändå har jag haft mer än ett dygn på mig att börja slappna av. I fredags var det ju helt galet men det fick mig att komma värdfamiljen närmare och sedan ett välgörande samtal med systeryster.
Saknaden hamnade i fokus, jag kände mig så utsatt, så trött och lämnad ensam att saknaden bara vällde över mig. Alla människor jag älskar, och den otroliga trygghet jag finner i deras närhet, fattas mig! Men då började jag ju även söka den tryggheten hos värdfamiljen, trevande och osäkert men ändå, det blev ett närmande.
Jag skrev ett mail till pappa mitt i den värsta förvirringen nu i första veckan, jag läste svaret idag och så var det tårögd saknad igen. Det var det första brev-mailet jag fått av pappa och det kändes mycket underligt att kommunicera på det sättet men jag tror att det är bra.. om inte annat så kommer det i alla fall fram (tillskillnad från telefonen, ni är inte hemma särskilt mycket)
Saker och ting börjar nog ordna upp sig även om jag får kämpa med avslappnandet, spänd som en bågsträng, så jag borde kanske ha utnyttjat tiden och tagit det lite lugnare idag men det har varit skönt att kunna välja aktivitet själv och vara av nytta här hemma i värdfamiljen, de blommar verkligen upp nu när Carin är hemma (ännu mer är vad de gjorde innan, och jag hängde på).
Igår kväll var betydelsefullt, jag gav mig själv tid genom att ta en tidig buss hem (dvs 17:10, så var hemma vid 18) och hade då på kvällen när mina känslor (saknaden) stabiliserats energi att sätta en deg som jag kunde baka ut vid 9-10 efter att jag hade gjort yoga och mediterat innan :D det var jättebra!
Sen hade Shabiya och jag inte pratat igenom planerna för dagen ordentligt, hon ville till stan och vara med på Iqbal (stavas det så?) dagen och jag kände att jag verkligen behövde ta det lungt (hade inte tänkt åka så inga bussar kollade eller någonting) men det hela löste sig tack vare vår snälla värdpappa som åkte in tillsammans med Shabiya och tillbringade förmiddagen tillsammans, köpte ballonger till alla indierna (samlade pluspoäng:) och fikade gemensamt. Hon valde att stanna inne i stan och fixa med urix och gå på konsert när han åkte hem och när hon kom hem, alldeless nyss hemskjutsad av Jerker, var hon hellycklig så det var en mycket bra dag - jag är glad för hennes skull, det var skönt att se henne så upplivad.
Jag vaknade vid åtta och gick ned med brödbak i åtanke, och efter yogan så började jag baka ut det. Det blev tre plåtar med frallor och en brödlimpa och jag måste säga att det blev rikigt bra, speciellt nöjd med brödet då jag fick improvisera med bakningstider och så och det blev bra. Grahams och solrosfröbröd.
Sen så städade vi, jag fick köket, det kändes bra då kunde jag fixa med bakdisken och så innan jag började damsuga.
Vi hade gemensam fika i solskenet på trappan, det var jättemysigt men sen gick jag in och skulle fixa med Chennai-ekonomin och jag satt och räknade och skrev och det blev fel och försökte igen och det blev fel och.. nu tror jag att jag har fixat ett system som funkar (har kontrollräknat varenda ***** steg) och har en fungerande miniräknare men då var det dags att äta kvällsmat tillsammans :D så jag ska se om jag kan få ihop det nu innan jag trillar isäng, för jag är verkligen helt sjukt trött idag igen.
Hoppas ni har det bra allesammans,
tänker på er!
Love.
VI AR I QATAR!
Vi har cirka 3 sekunder pa oss att skriva detta.. sa vi sager bara: vi ar i qatar och vi ar bast!
Ses hemma om 12 timmar!
Pussssss och hangel E&F
Handledartankar
Deltagarna har nu lamnat Arni- indierna for att aka till sina familjer och svenskarna till Chennai for nagra dagars semester. Igar avslutade vi utreselagret och Indienfasen borjar pa allvar att ta slut. Det ar sa mycket som hant de senaste 2,5 manaderna att det ar svart att sammanfatta. Jag ar sa stolt over gruppen och vad vi tillsammans astadkommit. Innan deltagarna akte ivag berattade jag for dem om mina highlights fran Indienfasen och jag skulle vilja dela med mig av dem har ocksa.
Min(a) forsta highlight(s) har varit vara utbildningsdagar. En av de framsta anledningarna till att jag blev intresserad av detta utbyte var just temat, manskliga rattigheter. En dag varje vecka har deltagarna organiserat en utbildningsdag om manskliga rattigheter. Jag hade aldrig kunnat ana hur hog niva det skulle bli pa dessa dagar. Deltagarna har sjalva lagt upp och planerat dagarna med studiebesok pa formiddagarna och forelasningar/ovningar/diskussioner pa eftermiddagarna. Under denna fas har vi lart oss om funktionshindrades rattigheter, ekologisk odling/fair trade, valgorenhet/bistand, barnkonventionen, HIV/AIDS, kastsystemet/dalitfragan samt om spetalska. Jag ar djupt imponerad av deltagarnas engagemang och ambitiosa arbete med dessa dagar och kanner mig sa tacksam over allt jag fatt lara mig!
Min andra highlight var mittlagret. Infor mittlagret var manga trotta och behovde fylla pa batterierna. Samtidigt behovde vi jobba med gruppen och med paren. Det fanns helt enkelt hoga forvantningar infor mittlagret. Dessa dagar var det som att alla bestamde sig for att ge allt for att skapa en god stamning i gruppen och i paren och den installningen gav verkligen resultat!
Min tredje hojdpunkt var mitt i natten pa tagstationen utanfor Vellore. Vi skulle aka nattag for att besoka en fair trade-producent. Alla var redan trotta och vi skulle spendera fem timmar pa taget. Val framme pa tagstationen fick vi veta att taget var 3,5 timmar for sent. Mitt i natten pa en indisk tagstation kan det vara ett ganska tungt besked och jag gruvade mig for deltagarnas reaktioner. Men nar jag och Maran berattade for gruppen att vi skulle fa spendera natten pa perrongen ryckte deltagarna pa axlarna och sa: "ok, da far vi foroka sova har pa golvet ett tag, ingen fara - det blir en upplevelse". Inte en enda person blev irriterad, arg eller grinig! Vilken grupp!
Att vara handledare for denna grupp maste vara varldens mest intressanta och givande jobb! Tack alla fantastiska deltagare for dessa manader. Jag ser sa mycket fram emot Sverigefasen!
Min(a) forsta highlight(s) har varit vara utbildningsdagar. En av de framsta anledningarna till att jag blev intresserad av detta utbyte var just temat, manskliga rattigheter. En dag varje vecka har deltagarna organiserat en utbildningsdag om manskliga rattigheter. Jag hade aldrig kunnat ana hur hog niva det skulle bli pa dessa dagar. Deltagarna har sjalva lagt upp och planerat dagarna med studiebesok pa formiddagarna och forelasningar/ovningar/diskussioner pa eftermiddagarna. Under denna fas har vi lart oss om funktionshindrades rattigheter, ekologisk odling/fair trade, valgorenhet/bistand, barnkonventionen, HIV/AIDS, kastsystemet/dalitfragan samt om spetalska. Jag ar djupt imponerad av deltagarnas engagemang och ambitiosa arbete med dessa dagar och kanner mig sa tacksam over allt jag fatt lara mig!
Min andra highlight var mittlagret. Infor mittlagret var manga trotta och behovde fylla pa batterierna. Samtidigt behovde vi jobba med gruppen och med paren. Det fanns helt enkelt hoga forvantningar infor mittlagret. Dessa dagar var det som att alla bestamde sig for att ge allt for att skapa en god stamning i gruppen och i paren och den installningen gav verkligen resultat!
Min tredje hojdpunkt var mitt i natten pa tagstationen utanfor Vellore. Vi skulle aka nattag for att besoka en fair trade-producent. Alla var redan trotta och vi skulle spendera fem timmar pa taget. Val framme pa tagstationen fick vi veta att taget var 3,5 timmar for sent. Mitt i natten pa en indisk tagstation kan det vara ett ganska tungt besked och jag gruvade mig for deltagarnas reaktioner. Men nar jag och Maran berattade for gruppen att vi skulle fa spendera natten pa perrongen ryckte deltagarna pa axlarna och sa: "ok, da far vi foroka sova har pa golvet ett tag, ingen fara - det blir en upplevelse". Inte en enda person blev irriterad, arg eller grinig! Vilken grupp!
Att vara handledare for denna grupp maste vara varldens mest intressanta och givande jobb! Tack alla fantastiska deltagare for dessa manader. Jag ser sa mycket fram emot Sverigefasen!
