fin familj
Har nastintill ateruppstatt efter fyra kravande dygn. magsjuka ar inte att leka med. Men a andra sidan har jag kommit min vardfamilj nara och dem ar helskona. Tio mer eller mindre feta kossor betar glatt runt huset, alla pa gbg-gangavstand (dvs tio meter). mkt fint tyker jag eftersom de gladeligen ater upp alla bananskal :)
Bor i en by som ligger lite utanfor staden, dar alla bondar med alla. Sa under forsta dagen hade jag varit inne i 4 hus och kollat pa alla barn och brollopsfoton, druckit tre liter te (och antligen: Kaffe) och fascinerats over saritillverkning..
Bor i en by som ligger lite utanfor staden, dar alla bondar med alla. Sa under forsta dagen hade jag varit inne i 4 hus och kollat pa alla barn och brollopsfoton, druckit tre liter te (och antligen: Kaffe) och fascinerats over saritillverkning..
Andra veckan
Internetcafet har verkligen blivit som en portal, allting ar sa annorlunda att det kanns som om man ar nagonstans bortom manen. Det blev bara tva arbetsdagar av fyra denna vecka, magen ar lite krasslig det kanns som om jag fatt nog med ris for en hel livstid och vi har bara varit har i lite mer an en vecka..
Vardfamiljen ar mycket trevlig, mamma & pappa och tre sota sma ungar. Det ar mest gammelfarmorn som man traffar for de andra jobbar mycket, de har ett familjeforetag som tillverkar sidensaris 100% hantverk och 100% siden det ar mycket viktigt :D
Min paris ar super, ibland blir jag lite radd att hon gor for mycket men hon ar stark pa alla satt och vis. Hon heter Shabiya ar 22 ar gammal, 23 den 17 juli i ar och om jag inte missuppfattat henne alldeles sa vill hon bli socionom. Hon har tidigare jobbat med sjalvhjalpsgrupperna pa WEL sa hon ar mycket insatt i deras verksamhet, vilket bade har for och nackdelar.
En smarre nackdel ar var forsta dagen pa arbetsplatsen var jag den enda som var riktigt ny for hon hade ju varit dar innan (for att vara smasint) det var tufft forsta dagen. vi ar pa Hollowblocks, tillverkningen av typ cement"block" till daycarecentre konstruktionen. Jag har inget emot fysiskt arbete men det ar tufft nar man inte ar "tillrackligt"stark, det enda swom egentligen hande var att jag tappade en hollowblock forsta dagen och fick darefter andra sysslor varvid jag var dum nog att tycka att det var ett misslyckande. Andra dagen ordnade det siog dock jag gjorde ett nytt forsok och lyckades varvid jag kunde slappa det och jobba med upplassningen till maskinen istallet, mer uthallighet och snabbhet.. eller det funkar bra i alla fall, ar roligt men samtidigt kravande och man kanner att man verkligen utrattat nagot vid dagens slut.
Maten ar ett problem, allergi finns inte i indien. Igar fragade jag min paris om det fanns nan mat hon inte tyckte var sa god, hon sa att hon inte tyckte om kokt agg sedan utvecklade hon med att saga om om hon at kokt agg sa spydde hon.
I Sverige hade vi kallad det en solklar allergi (tycker jag) men har "tycker hon inte om" agg. Det gor det lite svart med mina allergier, typ jag tal inte mjolk det fattar de men man far forklara att det innebar att jag inte kan dricka te med mjolk, inte tarta med gradde osv. de hajjar inte rikigt sambanden men det blir allt battre i vardfamiljen i alla fall.
Annars borjar det sjunka ned nu att jag verkligen befinner mig i Indien, jag har till och med (till en viss grans) borjat vanja mig vid trafiken, vilket i praktiken innebar att jag bara rycker till vid det eviga tutandet nu och inte flyger fem meter upp i luften. Tyvarr ar det inte mangosesong just nu :(
och jag har inte sett en enda avokado men min vardmamma skar upp papaya at mig idag nar magen borjade ordna sig sa det borjar bli mer frukt nu.
Och jag har lart mig att i indien da koper man frukt om man vill ata den pa momangen, druvorna vi kopte igarkvall var helt sunkiga (mogelackliga) imorse.
Massa kramar, saknar er!
Love.
Vardfamiljen ar mycket trevlig, mamma & pappa och tre sota sma ungar. Det ar mest gammelfarmorn som man traffar for de andra jobbar mycket, de har ett familjeforetag som tillverkar sidensaris 100% hantverk och 100% siden det ar mycket viktigt :D
Min paris ar super, ibland blir jag lite radd att hon gor for mycket men hon ar stark pa alla satt och vis. Hon heter Shabiya ar 22 ar gammal, 23 den 17 juli i ar och om jag inte missuppfattat henne alldeles sa vill hon bli socionom. Hon har tidigare jobbat med sjalvhjalpsgrupperna pa WEL sa hon ar mycket insatt i deras verksamhet, vilket bade har for och nackdelar.
En smarre nackdel ar var forsta dagen pa arbetsplatsen var jag den enda som var riktigt ny for hon hade ju varit dar innan (for att vara smasint) det var tufft forsta dagen. vi ar pa Hollowblocks, tillverkningen av typ cement"block" till daycarecentre konstruktionen. Jag har inget emot fysiskt arbete men det ar tufft nar man inte ar "tillrackligt"stark, det enda swom egentligen hande var att jag tappade en hollowblock forsta dagen och fick darefter andra sysslor varvid jag var dum nog att tycka att det var ett misslyckande. Andra dagen ordnade det siog dock jag gjorde ett nytt forsok och lyckades varvid jag kunde slappa det och jobba med upplassningen till maskinen istallet, mer uthallighet och snabbhet.. eller det funkar bra i alla fall, ar roligt men samtidigt kravande och man kanner att man verkligen utrattat nagot vid dagens slut.
Maten ar ett problem, allergi finns inte i indien. Igar fragade jag min paris om det fanns nan mat hon inte tyckte var sa god, hon sa att hon inte tyckte om kokt agg sedan utvecklade hon med att saga om om hon at kokt agg sa spydde hon.
I Sverige hade vi kallad det en solklar allergi (tycker jag) men har "tycker hon inte om" agg. Det gor det lite svart med mina allergier, typ jag tal inte mjolk det fattar de men man far forklara att det innebar att jag inte kan dricka te med mjolk, inte tarta med gradde osv. de hajjar inte rikigt sambanden men det blir allt battre i vardfamiljen i alla fall.
Annars borjar det sjunka ned nu att jag verkligen befinner mig i Indien, jag har till och med (till en viss grans) borjat vanja mig vid trafiken, vilket i praktiken innebar att jag bara rycker till vid det eviga tutandet nu och inte flyger fem meter upp i luften. Tyvarr ar det inte mangosesong just nu :(
och jag har inte sett en enda avokado men min vardmamma skar upp papaya at mig idag nar magen borjade ordna sig sa det borjar bli mer frukt nu.
Och jag har lart mig att i indien da koper man frukt om man vill ata den pa momangen, druvorna vi kopte igarkvall var helt sunkiga (mogelackliga) imorse.
Massa kramar, saknar er!
Love.
Smekmanaden ar over
(Fran min resdagbok: jhernerud)
Sa fort det gar ibland, hur saker forandras och ser annorlunda ut beroende pa vilka ogon man vaknar med pa morgonen. Och annu fortare gar det i Indien. Haromdagen vaknade jag upp med ett par glansiga och febriga ogon och de var valdigt selektiva och krasna. Gick pa en harlig pillermix till en forlovningsfest (forlovningar och brollop hela tiden) och motte fem andra deltagare. Som hade vaknat med samma ogon. Sa vi satt dar och madde daligt och pratade om fil och flingor och var miserabla. Att man far vara en sjalvomkande vekling nar man ar sjuk ar val allmant kant? Kryddstark mat och ris ris ris och en fem centimter madrass kandes sa vardelost att det inte var sant. Och svetten rann och jag fros. Sa jag gick hem och allskons indiska huskurer utovades och mamman smorde till och med mina fotter med nagon dunderolja (jag var for trott for att protestera)...
Dagen efter vaknade jag och madde faktiskt mycket battre, nya linser helt enkelt. Febern var borta och nu ar jag bara lite forkyld. Som tur var sag jag ocksa mycket mer positivt pa tillvaron och nu borjar saker och ting kannas lite mer vardagliga.
Nu nar det borjar bli mer rutin sa har jag spaltat upp nagra saker som ska vara viktiga for mig. Arbetsplaceringen ar en, vi har varit dar i tre dagar nu och det kanns helt ok men svart. Vi haller i lektioner med blinda barn som begriper en del engelska helt utan material eller kursplaner... Filip och jag ar overens om den pedagogiska biten men vara indiska parisar gillar repetitioner. Om och om igen dunkar de in engelska glosor i barnens huvud medan jag och Filip kor pa Simon Says och "Head, shoulders, knees and toes, knees and toes". Det gor vi i tva timmar, sen kopierar vi engelska textbocker till blindskrift via datorn. Sen organiserar vi bibliteket. Fast vi har inte kunnat gjort det an for igar hade killen med enda nyckeln forsvunnit och idag satt samme kille dar och skrev och ville inte bli stord sa vi akte hem. The Indian way. Inte sa strutkurerat.
Annars kor jag valdigt mycket pa reflektion, over min situation, over mitt forhallande till Vimal, Indiens kultur och vikten av de sma tingen. De dar sma sakerna som gor Indien romantiskt, vackert och haftigt. Som att om man star pa bussen sa kan man ge sin vaska till nagon som sitter eftersom det ar tungt att bara. Det ar sa logiskt. Och sa ser jag foton overallt: pa gubbar som hanger vid en mur, kvinnor som planterar ris och overfulla bussar med vanliga manniskor. Det ar Indien.
Vimal ar en fantastisk kille. Ibland kan jag ha lite daligt talamod nar vi inte forstar varandra men han ar otroligt oppen och, for att vara indier, reaktionar. Han har en helt annan syn pa sexualitet, giftermal, karlek och kastsystemet an vad den traditionella indiern har. Vi kan prata om intressanta saker och han ar valdigt omtanksam, till och med beskyddande. Efter att vi en kvall stotte pa tva fyllon som var otrevliga ville han inte att jag skulle ga ut langre men jag har lyckats fa honom att omvardera den tanken. Det ar svart att vara sjalvstandig har men jag tror att det ar nyttigt for mig att jag inte kan gora allt pa egen hand, pa mitt eget satt nu.
Allting ar sa annorlunda att jag fortfarande inte kan greppa det men det ar ju sa fantastiskt att jag far vara mitt uppe i det och uppleva det pa nara hall, bade det onda och det goda (aven om jag ar valdigt forskonad fran det onda).
Nu ska jag slutar jag skriva, gar hem och ater lite stark mat och vantar pa att magen ska gora pamind pa ett valdigt livligt satt att den inte gillar den nya bakterifloran. Indien, pa ont och gott.
Sa fort det gar ibland, hur saker forandras och ser annorlunda ut beroende pa vilka ogon man vaknar med pa morgonen. Och annu fortare gar det i Indien. Haromdagen vaknade jag upp med ett par glansiga och febriga ogon och de var valdigt selektiva och krasna. Gick pa en harlig pillermix till en forlovningsfest (forlovningar och brollop hela tiden) och motte fem andra deltagare. Som hade vaknat med samma ogon. Sa vi satt dar och madde daligt och pratade om fil och flingor och var miserabla. Att man far vara en sjalvomkande vekling nar man ar sjuk ar val allmant kant? Kryddstark mat och ris ris ris och en fem centimter madrass kandes sa vardelost att det inte var sant. Och svetten rann och jag fros. Sa jag gick hem och allskons indiska huskurer utovades och mamman smorde till och med mina fotter med nagon dunderolja (jag var for trott for att protestera)...
Dagen efter vaknade jag och madde faktiskt mycket battre, nya linser helt enkelt. Febern var borta och nu ar jag bara lite forkyld. Som tur var sag jag ocksa mycket mer positivt pa tillvaron och nu borjar saker och ting kannas lite mer vardagliga.
Nu nar det borjar bli mer rutin sa har jag spaltat upp nagra saker som ska vara viktiga for mig. Arbetsplaceringen ar en, vi har varit dar i tre dagar nu och det kanns helt ok men svart. Vi haller i lektioner med blinda barn som begriper en del engelska helt utan material eller kursplaner... Filip och jag ar overens om den pedagogiska biten men vara indiska parisar gillar repetitioner. Om och om igen dunkar de in engelska glosor i barnens huvud medan jag och Filip kor pa Simon Says och "Head, shoulders, knees and toes, knees and toes". Det gor vi i tva timmar, sen kopierar vi engelska textbocker till blindskrift via datorn. Sen organiserar vi bibliteket. Fast vi har inte kunnat gjort det an for igar hade killen med enda nyckeln forsvunnit och idag satt samme kille dar och skrev och ville inte bli stord sa vi akte hem. The Indian way. Inte sa strutkurerat.
Annars kor jag valdigt mycket pa reflektion, over min situation, over mitt forhallande till Vimal, Indiens kultur och vikten av de sma tingen. De dar sma sakerna som gor Indien romantiskt, vackert och haftigt. Som att om man star pa bussen sa kan man ge sin vaska till nagon som sitter eftersom det ar tungt att bara. Det ar sa logiskt. Och sa ser jag foton overallt: pa gubbar som hanger vid en mur, kvinnor som planterar ris och overfulla bussar med vanliga manniskor. Det ar Indien.
Vimal ar en fantastisk kille. Ibland kan jag ha lite daligt talamod nar vi inte forstar varandra men han ar otroligt oppen och, for att vara indier, reaktionar. Han har en helt annan syn pa sexualitet, giftermal, karlek och kastsystemet an vad den traditionella indiern har. Vi kan prata om intressanta saker och han ar valdigt omtanksam, till och med beskyddande. Efter att vi en kvall stotte pa tva fyllon som var otrevliga ville han inte att jag skulle ga ut langre men jag har lyckats fa honom att omvardera den tanken. Det ar svart att vara sjalvstandig har men jag tror att det ar nyttigt for mig att jag inte kan gora allt pa egen hand, pa mitt eget satt nu.
Allting ar sa annorlunda att jag fortfarande inte kan greppa det men det ar ju sa fantastiskt att jag far vara mitt uppe i det och uppleva det pa nara hall, bade det onda och det goda (aven om jag ar valdigt forskonad fran det onda).
Nu ska jag slutar jag skriva, gar hem och ater lite stark mat och vantar pa att magen ska gora pamind pa ett valdigt livligt satt att den inte gillar den nya bakterifloran. Indien, pa ont och gott.
Im in india!
Hej allihoppa! Har kommer utdrag fran min dagbok.
Republic day: Idag har vi firat Republic day pa St Josephs Primary School dar jag aven ska arbeta under veckodagarna. Det ar en stor skola, och alla barn hade ovat in danser och sanger och upptradde idag. Vi fick sitta pa VIP-plats pa scenen och alla barn bara svarmade efter oss och ville ta i hand. Detta ar alltsa skolan dar jag o jeni ska worka och lara engelska. Vi fick traffa varan klass som verkade valdigt snalla. Nunnorna ar gulliga och detta ska bli intressant. Jattenojd med arbetsplaceringen :)
Culture Show: Igar gjorde vi varan culture show vilket innebar sma groderna, abba, vintern rasar, svampsangen, lucia osv infor vara indier och aven for alla nya vardfamiljer och arbetsplaceringarna. De bjods in till WELs center och en middag serverades. Da fick vi reda pa parkamrat och vardafamiljen. Vi fick gora varan kulturshow idag ocksa infor barnen, och de skrattade nar vi sprang runt och kvackade som grodor. De tyckte vi sag lustiga ut :)
Parkamrat: Det kanns helt okej, Jeni ar jattesnall. Det finns dock lite kommunikationssvarigheter ibland eftersom de inte ar jattebra pa engelska. Det blir mkt rorelser but it works. Det ar lite roligt faktiskt. Vi kommer bra overrens och hon ar souper som man sager har!
Annars sa hade jag en liten hemlangtan igar, vi alla kanner nog lite sant har. Vi svenskar har kramats i hemlighet (kille o tjej far ju knappt rora varandra har) och manga tarar har runnit ner for kinderna. Det ar tufft, men samtidigt en valdigt rolig erfarenhet och nar jag kanner att situationen med vardfamiljen ar ok ocksa, da kan det inte bli battre. Jeni o jag har alltid varandra sa det ar no time to be worried.
Marans favorit: If its a problem.. no problem. (=we fix it)
Hoppas ni har det bra, har ar det toppen! Varmt, puhh.
Kramar, Emelie
dag 4 i arni
Skrev ett langt inlagg som forsvann, illa illa. Har skaffat resedagbok dar man kan se lite mer bilder pa oss och vad vi har for oss ;) Idag ska efter lang vantan fa reda pa vilken familj man ska bo hos, vilken arbetsplacering vi far och vilka par det blir. Vi ska ocksa spela upp en kulturshow vi trnat pa, varje lands deltagar for sig. Jag gissar att indiernas show ar nagot vassarean var. Dem har tranat dag och natt, showen ar ca en och en halv h.. Var (svenskarnas) ar runt omkring 20 minuter och vi har tranat kanske fem ganger..
Finns sa mkt att skriva om att jag inte vet var jag ska borja, plus att snart kommer Filip och Tora tillbaka med blomsterkransar.. och da maste jag ga..
Ta hand om er
Finns sa mkt att skriva om att jag inte vet var jag ska borja, plus att snart kommer Filip och Tora tillbaka med blomsterkransar.. och da maste jag ga..
Ta hand om er
Kallai vannakam!
Tjenis alla!
Jag tror vi snart ska sticka harifran, sa jag ska fatta mig kort. Allt gar bra har, man vanjer sig snabbt vid allt. Jag har redan hunnit med att vara magsjuk, men det var inte allvarligt, gick over snabbt. Jag har skaffat en resedagbok dar ni garna far kolla, har skrivit mer dar. Sok pa www.resedagboken.se efter "filipand".
Poitovaran!
Jag tror vi snart ska sticka harifran, sa jag ska fatta mig kort. Allt gar bra har, man vanjer sig snabbt vid allt. Jag har redan hunnit med att vara magsjuk, men det var inte allvarligt, gick over snabbt. Jag har skaffat en resedagbok dar ni garna far kolla, har skrivit mer dar. Sok pa www.resedagboken.se efter "filipand".
Poitovaran!
Qatar!
Vi ar nastan framme! Efter varldens haftigaste flygfard med Bollywood-filmer och fjarrkontroller har vi nu landat i Qatar. Vi var lite oroliga forst eftersom vart bagage bara skickades hit, sa vi var tvunga att fa tag i det pa nagot satt och skicka vidare. Men som allt annat pa resan loste det sig. Tror vi atminstone :). Jag ar radd att min gitarr ar sparlost forsvunnen, vi fick ingen tag till den, men det loser sig sakert det med. I varsta fall far jag skaffa en citarr istallet. Sjukt coolt! For ovrigt mar vi nog ganska bra allihopa, vi ar lite trotta och slitna, men humoret ar fortfarande pa topp. Om ett par timmar ar vi i Indien! Ofattbart, surrealistiskt, men stortskont!
Have a nice trip!
Hello everybody!
This are the Indian and Swedish facilitators, Maran and Kristin! We are now waiting fot the Swedish participants to come to Arni and all here in Arni/WEL are eager to meet them. The Indian participants have now been preparing and practised on the culture programme! We hope that you all in Sweden are fine and that the Swedish participants will have a safe journey!
Maran and Kristin
This are the Indian and Swedish facilitators, Maran and Kristin! We are now waiting fot the Swedish participants to come to Arni and all here in Arni/WEL are eager to meet them. The Indian participants have now been preparing and practised on the culture programme! We hope that you all in Sweden are fine and that the Swedish participants will have a safe journey!
Maran and Kristin
back and still alive!
Long time no seen (heard..). Har förträngt allt som har med Indien att göra på grund av jobb, julbestyr, nyårshets och simpel lathet. I helgen insåg jag att jag snart lämnar Linköping med allt vad det innebär. Lite ångestladdat, men mest spännande!
Idag har jag iaf tagit den där trippen till apoteket som jag så länge skjutit upp. Kom därifrån med två fullproppade kassar (till ett pris som skulle kunnat rädda ett litet u-land genom en svältepedemi!). Passade även på att köpa presenter till värdfamilj och parkamrat; en väggalmanacka med sverigemotiv (till familjen) och ett par lovikavantar (till parkamraten. användbart och könsneutralt!) Tänkte köpa massor vykort också, med älgar och bilder på kungafamiljen och så, att dela ut till den som vill ha. Är det bara som jag har fått för mig, eller är inte indier väldigt förjusta i kungligheter?
Som ni ser har jag även passat på att ändra lite i bloggdesignen.. Skön avkoppling när hjärnan vill tänka på annat än lusschampo och myggmedel!
Ha det bra så ses vi snart, snart igen!
Nu bär det av söderut!
Äntligen måndag! Idag tar jag första steget på resan då jag tar tåget söderut till Uppsala. Tänkte hinna med att ta farväl av kompisarna där innan torsdag.
Det mesta är klart nu och jag tycker att det känns väldigt skönt att få komma iväg nu! Det är lite point of no return nu vilket innebär att jag slipper tänka på vad jag ska ha med mig och allt som ska fixas. Nu blir det som det blir, det är en befriande känsla.
Som tur är har jag fixat det mesta, fick lite problem med en sponsor tyvärr så det ligger lite på lut men det ordnar sig nog. Presenterna är inte heller inköpta, jag har alltid varit dålig på presenter (min syster kan intyga, hon fick kaktusar tre år i rad på sin födelsedag) men jag ska nog lyckas komma på något.
Packningen är nästan klar, känns så skönt att jag slipper den ångest som jag alltid hade förut när jag skulle ut och resa. Har insett att så länge man har med det mest väsentliga så är det inga problem. iPod, kamera, biljetter (i den ordningen...) är väl det viktigaste? Glömmer man något litet så går det alltid att köpa på sig sen eller ordna i efterhand. Letade i och för sig förtvivlat efter passet igår innan jag insåg att jag faktiskt hade skickat det till Stockholm. Får hoppas att Lars har koll på det!
Vi ses snart allihopa! Jag ser fram emot det!
Fred ut.
Det mesta är klart nu och jag tycker att det känns väldigt skönt att få komma iväg nu! Det är lite point of no return nu vilket innebär att jag slipper tänka på vad jag ska ha med mig och allt som ska fixas. Nu blir det som det blir, det är en befriande känsla.
Som tur är har jag fixat det mesta, fick lite problem med en sponsor tyvärr så det ligger lite på lut men det ordnar sig nog. Presenterna är inte heller inköpta, jag har alltid varit dålig på presenter (min syster kan intyga, hon fick kaktusar tre år i rad på sin födelsedag) men jag ska nog lyckas komma på något.
Packningen är nästan klar, känns så skönt att jag slipper den ångest som jag alltid hade förut när jag skulle ut och resa. Har insett att så länge man har med det mest väsentliga så är det inga problem. iPod, kamera, biljetter (i den ordningen...) är väl det viktigaste? Glömmer man något litet så går det alltid att köpa på sig sen eller ordna i efterhand. Letade i och för sig förtvivlat efter passet igår innan jag insåg att jag faktiskt hade skickat det till Stockholm. Får hoppas att Lars har koll på det!
Vi ses snart allihopa! Jag ser fram emot det!
Fred ut.
Indienmiddag
Vi hade indienmiddag igår. Det var jag och Linnea (en kompis som också ska till indien, typ en vecka efter oss, hon ska voluntärarbeta på en skola) som stod för fixandet. Det blev smaskig kikärtskurry med superklibbigt aborioris (jag får ta tillfället i akt och lära mig att koka ris :D) och vänner och familj fick smaska. Det åts med högerhanden, till och med pappa glömde bort att se skeptisk ut efter ett tag och brorsan kunde glänsa med african-style trefingerätning.
Frågor som kom upp under måltiden var t.ex. "Dricker man till maten i Indien?" och i så fall "Använderman vänsterhanden till det då..?" eller hur många olika kurryblandningar man kommer stöta på och hur fin man kommer bli om fingrarna när det kryddas med gurkmeja :P
Sista grejerna till reseapoteket ska inhandlas imorgon (tnx for help), får brainstorma lite angående presenter och så, kokboken var ju en riktigt bra idé!
Och så var jag på forex för att växla häromdagen, jag hade ingen aning om att det var importförbud på rupies men jag slapp att ens fundera på saken för deras förråd av rupies var helt länsat.. men jag vet inte rikigt hur jag ska göra nu det skulle ju kännas skönt att ha lite kontanter att röra sig med. Men det löser sig.
Hoppas att ni har det bra!
Love.
Frågor som kom upp under måltiden var t.ex. "Dricker man till maten i Indien?" och i så fall "Använderman vänsterhanden till det då..?" eller hur många olika kurryblandningar man kommer stöta på och hur fin man kommer bli om fingrarna när det kryddas med gurkmeja :P
Sista grejerna till reseapoteket ska inhandlas imorgon (tnx for help), får brainstorma lite angående presenter och så, kokboken var ju en riktigt bra idé!
Och så var jag på forex för att växla häromdagen, jag hade ingen aning om att det var importförbud på rupies men jag slapp att ens fundera på saken för deras förråd av rupies var helt länsat.. men jag vet inte rikigt hur jag ska göra nu det skulle ju kännas skönt att ha lite kontanter att röra sig med. Men det löser sig.
Hoppas att ni har det bra!
Love.
"I'm so excited..."
"....I'm so excited, (ooh-wee) I just can't hide it
I'm about to lose control and I think I like it (oh yeah)...."
Pointer Sisters
Det är nu 9 dagar kvar till flygresan mot Tyskland, Qatar och Indien. Det är bara 6 dagar tills jag får träffa och lära känna er andra, och det är bara 5 dagar kvar tills jag får en panikattack. Just nu måste jag erkänna att jag är rätt lugn men nerverna gör som dem vill och om fem minuter är jag nervös, förväntansfull och väldigt, väldigt stressad. Visst stämmer det in på er också?
Om vi ska bocka av alla mina saker att göra inför resan, så har jag hunnit med en hel del denna veckan. Jag har äntligen (!) gjort hälsokontrollen och mina papper är i skrivande stund på väg till Sthlm. En sväng förbi indiska fick det bli med tips ifrån Helena om en tunika som kan vara bra att ha. Jag har också storshoppat på Apoteket, och jag är lite förvånad... Jag hade ingen aning om att de hade påsar i vanlig ICA-size, men tydligen finns det och jag har en av dem. Nu undrar ni förstås vad jag köpt, och det undrar faktiskt jag med, haha. Well, alla sprutor är tagna, drickvaccinet är påbörjat och en sovpåse är införskaffat. Det gäller även presenterna, och där blev det bland annat en receptbok på svenska maträtter på engelska. Dessutom har jag köpt på mig en massa vykort, pennor med svenska motiv och en Pippi på de sju haven-bok. Kanske kan det vara bra att ge till någon? Om min arbetsplacering skulle vara på en skola eller bland barn eller liknande, då passar den barnboken perfekt. Jag känner mig överförberedd. Suck.,
Vill ni veta något roligt? Den 16e får jag besök från Eskilstunakuriren som ska intervjua mig och göra ett reportage om vår resa! Det som ska bli ännu mer intressant, är att de kommer besöka mig och min indiska parkamrat när vi är tillbaka i Sverige igen och när vi får åka hem och träffa våra familjer. Det ska bli kul!
Snart ses vi... I'm so excited.
Emelie
I'm about to lose control and I think I like it (oh yeah)...."
Pointer Sisters
Det är nu 9 dagar kvar till flygresan mot Tyskland, Qatar och Indien. Det är bara 6 dagar tills jag får träffa och lära känna er andra, och det är bara 5 dagar kvar tills jag får en panikattack. Just nu måste jag erkänna att jag är rätt lugn men nerverna gör som dem vill och om fem minuter är jag nervös, förväntansfull och väldigt, väldigt stressad. Visst stämmer det in på er också?
Om vi ska bocka av alla mina saker att göra inför resan, så har jag hunnit med en hel del denna veckan. Jag har äntligen (!) gjort hälsokontrollen och mina papper är i skrivande stund på väg till Sthlm. En sväng förbi indiska fick det bli med tips ifrån Helena om en tunika som kan vara bra att ha. Jag har också storshoppat på Apoteket, och jag är lite förvånad... Jag hade ingen aning om att de hade påsar i vanlig ICA-size, men tydligen finns det och jag har en av dem. Nu undrar ni förstås vad jag köpt, och det undrar faktiskt jag med, haha. Well, alla sprutor är tagna, drickvaccinet är påbörjat och en sovpåse är införskaffat. Det gäller även presenterna, och där blev det bland annat en receptbok på svenska maträtter på engelska. Dessutom har jag köpt på mig en massa vykort, pennor med svenska motiv och en Pippi på de sju haven-bok. Kanske kan det vara bra att ge till någon? Om min arbetsplacering skulle vara på en skola eller bland barn eller liknande, då passar den barnboken perfekt. Jag känner mig överförberedd. Suck.,
Vill ni veta något roligt? Den 16e får jag besök från Eskilstunakuriren som ska intervjua mig och göra ett reportage om vår resa! Det som ska bli ännu mer intressant, är att de kommer besöka mig och min indiska parkamrat när vi är tillbaka i Sverige igen och när vi får åka hem och träffa våra familjer. Det ska bli kul!
Snart ses vi... I'm so excited.
Emelie
I can't get to sleep, I think about the implications
Jag har knappt kunnat sova dom senaste dagarna. Just nu går det verkligen inte att tänka på något annat än Indien. Under dagarna är det okej, då har man fullt upp med att förbereda inför resan så att man har inte tid att tänka på det. Men ögonblicket huvudet nuddar kudden på kvällen börjar tankarna vandra. Hur ser det ut? Vad kommer hända? Kommer jag överleva? Ska jag verkligen inte se min familj på fem månader?! Det börjar äntligen gå upp för mig att det verkligen händer. Vi ska för tusan till Indien! Det är ju helt sjukt! Jag träffade en bekant på bussen igår som berättade att han skulle åka iväg till New York och bo där i några månader. Jag blev helt stum av beundran. Det var ju hur coolt som helst! Tänk att åka till en annan värdsdel och leva där. Tokhäftigt ju! Sen frågade han mig vad jag hittade på nu, så jag berättade om Indien. Medan jag berättade gick det plötsligt upp för mig att det här verkligen händer. Vi ska åka iväg på världens häftigaste äventyr någonsin! Jag har alltid beundrat människor som vågar åka ut på såna här resor, till en helt annan värld och faktiskt leva där. Inte bara turista, nästan alla ungdomar nu för tiden åker iväg nånstans (Inget illa ment, turistande är jättehärligt :)). Men att faktiskt åka iväg och leva i en annan kultur, om än bara för en kort tid, det är ju toktufft. Vi ska faktiskt bli några av dom människorna jag beundrar. Jag kan inte riktigt förstå det. Vi är mina idoler!
Magpirr och stress
Hej allesammans!
Gått Nytt År så här lite efteråt, jag hoppas att ni haft det bra!
Själv har jag gjort en Smålandsrutt och passat på att träffa mina systrar innan vi åker och blivit brakförkyld lagom till sluttampen på allt som måste fixas innan :S
Men det ordnar sig nog (hoppas jag)
Jag har egentligen inte börjat tänke på packning och allt det där än, det har varit och är för mycket annat som måste göras, men jag har insett att jag inte antecknade någonting alls av vad som sades om reseapotek.
Vilka preparat tyckte de var bra och vilka inte?
Typ det enda jag kom ihåg var salt sockerlösning (vilket man kan blanda själv också, så bara man har proportionerna behöver man inte köpa på apoteket tydligen.) och att kol eller nåt snörpte av magen helt totalt och inte va så bra, och att linfrön 2msk dagligen skulle se till att magen funkade fint (men det kan man väl köpa där?)
Någon som antecknade flitigt?
Det är bara lite mer än en vecka innan vi ska vara i Sthlm, det känns fortfarande surrealistiskt men det ska bli kul att ses igen.. och två veckor tills vi verkligen åker, jag känner mig lite sliten mellan lycksalig förväntan och total stress.. whee måste plugga!
Ha det bra!
Love.
Gått Nytt År så här lite efteråt, jag hoppas att ni haft det bra!
Själv har jag gjort en Smålandsrutt och passat på att träffa mina systrar innan vi åker och blivit brakförkyld lagom till sluttampen på allt som måste fixas innan :S
Men det ordnar sig nog (hoppas jag)
Jag har egentligen inte börjat tänke på packning och allt det där än, det har varit och är för mycket annat som måste göras, men jag har insett att jag inte antecknade någonting alls av vad som sades om reseapotek.
Vilka preparat tyckte de var bra och vilka inte?
Typ det enda jag kom ihåg var salt sockerlösning (vilket man kan blanda själv också, så bara man har proportionerna behöver man inte köpa på apoteket tydligen.) och att kol eller nåt snörpte av magen helt totalt och inte va så bra, och att linfrön 2msk dagligen skulle se till att magen funkade fint (men det kan man väl köpa där?)
Någon som antecknade flitigt?
Det är bara lite mer än en vecka innan vi ska vara i Sthlm, det känns fortfarande surrealistiskt men det ska bli kul att ses igen.. och två veckor tills vi verkligen åker, jag känner mig lite sliten mellan lycksalig förväntan och total stress.. whee måste plugga!
Ha det bra!
Love.
