Midcamp (why bite who?)
midcamp tillbringades uppe i bergen dar vi har spenderat fyra innehallsrika och roliga dagar tillsammans. vi har njutit av frisk luft och oppna landskap, varandras sallskap och chips (tror att det gick at 1,5 kg), och samlat annu fler av dessa for SWY sa karakteristiska minnen for livet.
klockan atta pa sondagsmorgonen samlades vi pa WEL centre for gemensam frukost och avfard och nar alla packat in sig i den lilla minibussen bar det ivag. vi bodde pa en liten skola for barn med mentala handikapp och systrarna som drev stallet tog hand om oss pa basta satt. maten smakade mat istallet for chili med tuggmotstand, vi sov i sangar (att de var av stal och utan madrass hor inte till saken) och njot av rinnande vatten. jag tror att jag hade stannat framfor min badrumsspegel dagen lang om det inte var for det av genomtankta och pedagogiska aktiviteter fullspackade schema som Kristin och Maran med stort engagemang satt ihop at oss, innehallandes bra paruppgifter som fatt fart pa diskussionerna, kreativitetsflow med kritor och tuschpennor, tid och tillfalle att lara kanna nya sidor hos varandra, intressanta varderingsovningar och ovning, ovning och ater ovning i kommunikationens svara konst.
nar vi inte foljde det genomtankta och pedagogiska schemat agnade vi oss at random stuff sa som att till exempel forkovra oss i indisk lagsport slash hederlig kurragomma, bada i ett sinnessjukt vattenfall, titta pa en kameleont med rabies (eller? man vet aldrig sa noga.. giftig var den hursomhelst, precis som allt annat pa fyra ben i det har landet. och filip ville skjuta den, precis som nastan allt annat pa fyra ben i det har landet), besoka en tribal-by och ata upp deras mat, spela gitarr under stjarnhimlen och bara vara.
det kanns lattare att ta kontakt med de indiska deltagarna nu, dels for att de oppnat sig enormt och dels for att jag nog blivit lite mer odmjuk infor hela utbytet. nar jag ser hur mycket vi faktiskt redan har utrattat tillsammans kanns det fantastiskt att vara en del av det har och jag ar valdigt stolt over oss.
midcamp blev precis den reload som jag kande att jag var i desperat behov av. jag har fatt ny energi till att ta tag i min och Priteenas parrelation som kanns som ny efter att vi har fatt tillfalle att reda ut diverse missforstand, min nya arbetsplacering pa primary school kanns jattekul och alldeles lagom laskig och min vardfamilj hade saknat mig vilket de visade genom att ge mig en fisk till lunch, hel och fjallig men lagad med karlek!
kan dock inte sticka under stol med att tankarna skenar ivag till Lidkoping i tid och otid. Varken jag eller Pritee kan barga oss tills vi far traffa var svenska vardfamilj och nar jag hor om alla spannande projekt vi har framfor oss kliar det i fingrarna...
pa tal om projekt; narmaste just nu ar var education day pa lordag, som ska handla om barn och deras rattigheter. tanken ar att vi ska besoka ett barnhem i grannstaden Vellore. Planeringen ar i full gang, jag har noll koll men ar alldeles for integrerad i det indiska samhallet for att lata sadana smasaker fa mig ur fattning!
hey ho helig ko!
Om att skjuta elefanter.
(Lat som jag ar har jag saxat allting fran min resedagboken. Men jag har en manskjol, sa jag ar cool anda!)
Tjosan!
Ojojååå, ni anar inte hur mycket jag har varit med om sedan förra inlägget. Tänkte pröva på något nytt och spännande och köra något slags organiserat inlägg i fin kronologisk ordning:
Måndag: Kommer knappt ihåg den, men det var säkert den bästa måndagen i mitt liv!
Tisdag: Gick helt själv och handlade grejor till pannkakor och äpplemos. Inte så lätt som det låter, finns inget ICA här som har allt, utan en affär har mjölk, en har ägg, en har socker och mjöl, äpplen köper man på gaten, etc, och ingenstans kan dom någon engelska. Kände mig för övrigt jättehäftig när jag besökte min stammis-supermarket på kvällen (hade glömt att köpa chips!) iklädd min manskjol och handgjorda indiska shoppingbag. Kort sagt, jag är cool!
Onsdag: Jag gjorde egen äpplemos helt själv, på en indisk gasspis, iklädd kjol! Efteråt körde jag yoga på ett tak i kjol! Jag är cool!
Torsdag: Jag bjöd familjen på hemmalagade pannkakor och äpplemos! Iklädd kjol! Jag är cool!
Fredag: Jag fick inte ha min kjol denna dagen :(. Men det var bra ändå. Det var theme project-dag, så jag och JK och hans kompis advokaten åkte runt på en motorcykel och pratade med dalitbybor, dalitaktivister, dalitpräster och lite annat folk. Det var den jobbigaste, tungsta, mest deprimerande och mest lärorika dagen i mitt liv. Fick höra en del hemska historier, som den gamla mannen som inte kom till jobbet för att hans släkting hade dött och han var tvungen att begravas, och blev nerslagen dagen efter av familjen han jobbade hos. Eller skolpojken som inte fick träffa, röra eller vara i närheten av sina kompisar utanför skolan, för de var av högre kast. Helt sjukt, jag storbölade. Men det finns hopp också, vi var i en by där daliterna hade det ganska bra också, även om alla andra fortfarande ser ner på dom. Har så galet mycket att berättade om daliter och kastsystemet nu, kan inte få fram allt här. Vår slutprodukt av projektet ska bli ett slags häfte (häftigt utformat som en dagstidning om allt går som det ska) som ska användas i Sverige, så ni får läsa det istället. Kort sagt: Dagen var jobbig men bra, och jag tror jag verkligen börjar haja det här sjuka systemet nu. Jag är cool!
Lördag: Education day med Helena och Richard, om Lionsarbete och bistånd. Väldans intressant, många intressanta diskussioner kom upp. Ingen kjol idag heller :(. Jag börjar bli mindre cool :(.
Söndag-Onsdag: Midcamp! Underbart, bergigt, och på tok för få elefanter. Någon hade sagt att dom hade många elefanter och kobror där, så jag och Jerker var fullt inställda på att skjuta några, men tji fick vi. Vi fick inte ens några gevär när vi vandrade i skogen! Och vi fick inte se några elefanter heller! Och tydligen skulle vi inte få skjuta dom även om vi såg dom! Jag hatar det indiska lagen... Dock så berättade JK att om en kobra biter och dödar mig så säger lagen att jag får skjuta den. Olyckligtvis såg jag ingen kobra :(. Vad jag däremot såg var en giftig kamelont och tusen olika rabiessmittade indiska djur och småkryp. Enligt min Appa har allt i Indien rabies. Vi måste låsa dörren varje natt, annars kommer rabiessmittade apor in och äter upp oss. Tydligen väldigt vanlig dödsorsak i Indien... För övrigt var lägret underbart, vi badade och var lyckliga tillsammans. Har även fått vår svenska värdfamilj, den verkar underbar. Kommer ha tre småbröder; Simon (18), Sebastian (17) och Kasper (11). Väldans aktiva killar som jag ska försöka lära upp i den ädla konsten att bära manskjol. Får se hur det går :). Mamma och Pappa verkar också härliga, min nya mamma har till och med hängt en hel del i Chennai. Häftigt värre. Dom har även fyra katter, så jag kommer vara i himmelriket. Apropå manskjol hade jag på mig min under i princip hela lägret! Jag är tokcool igen! För övrigt håller jag med om allt som Tora skrev.
Torsdag: Idag. När jag gick in på min stammis-supermarket för att köpa nya chokladkolor frågade dom mig var jag hade varit dom senaste dagarna. Jag är så stammis! Jag är cool!
Sådärja, nu orkar jag inte skriva mer. Ha det bäst allihopa, jag älskar er!
Apparam packalamm!
Indiens sma hemligheter
Sverige och Indien ar som dag och natt, och det ar precis det som ar sa fantastiskt med Indien, enades vi svenskar om pa bussen en dag... dar vi satt odlade horselproblemen
Till att borja med har vi mitt nya husdjur, ekorren pa mitt rum, hon kilar standigt ut och in fran sin hala vid sangen. Jag foredrar indiska ekorrar framfor svenska, eftersom de har ar pa pricken lika den lilla muppen i Ice Age. Exakt samma ryckiga rorelser! Utover djurens spontana ryck ratt upp i luften nar de hoppar sa har de ocksa en teckning pa ryggen i akta disneyanda! Sa jag ar mycket nojd med mitt ny husdjur, forutom nar jag upptacker henne sittandes pa Min Kudde...
Min fascination over familjen och deras egenheter vaxer, nu senast har jag hangt upp mig pa att de har tva telefoner. En normal svart som man ringer i. Normalt. Och en gul mynttelefon, pa pricken lika alla telefoner man kan hitta langs Arnis gator. Denna telefonen ar det aldrig nagon som ringer ifran, istallet tar alltid nagon familjemedlem med telefonen ut pa prommenad varje dag. Det ar inte en liten telefon heller utan den vager ju nagre kilo.. ar helt lost i detta telefonmysteri.
Att tvatte i Indien ar spannande. Vilken farg far kladerna den har gangen? Andra sma overaskningar finns det med, nu senast nar jag hangde tvatt flog en arg kraka pa min rygg. Sen skuttade han runt bland mina klader och gav mig onda ogat. En viss film gjorde sig bekant...
Har hittat min stor karlek har nere i Indien, funderar over hur jag ska fa med henne hem. Har karat ner mig i en ubersot liten kalv som heter Guru :) 
Andra patagliga skillnader ar till exemple att vakna upp till grannars ljud nar de planterar (heter det sa?) nytt ris:
Just nu kanner jag verkligen inte for att aka hem igen, det ar mkt roligare att gegga ner fotterna i vara risodlingar och att kommunicera genom kroppsprak med familjen under stjarnhimlen pa kvallarna.
Jag min luspudel.
Annars ar det bara bullan med mig. Sitter pa Saravana och smaater som vanligt, det finns fantastiskt mycket goda kakor och chips i det har landet... Och notgodis! Vi trotsade Lars lite idag och tog en svang forbi en glassbar, mmmm vad gott det var. At tva glassar var (Filip at tre) och kom fram till att man egentligen inte kan ma daligt med glass i magen. Om det fortsatter sahar sa kommer jag bli "fat" igen, men da kommer killarna som jobbar pa WEL bara bli nojda. Har fatt hora tva ganger att "You're so skinny now, when you came here you were fat, but not now" och sa ser dom valdigt missnojda ut. Jag tror att jag valjer att ta det som en komplimang fast de kanske inte menar det sa...
Nej, dags for ett djupdyk ner i chipspasen. Apparam pakkalam!
En helt vanlig dag
Ibland ar det svart att formedla en bild av ens vardag nar man sjalv tar sa manga saker for sjalvklara. Idag tankte jag gora det enkelt genom punktform for att ni ska kunna fa en battre bild av hur min vardag ser ut.
- 06:45 - ringer klockan pa mobilen och jag vander mig forstrott over till Vimal och petar pa honom tills han vaknar. Sen somnar han om sa jag petar nagra ganger till och till slut masar han sig upp och gar och badar (det innebar att man haller vatten over sig med en skopa och tvalar in sig och skoljer av). Pa nagot fantastiskt satt tar detta en halvtimme for Vimal men det gor mig inget, mer sovtid for mig. Nar han ar klar vacker han mig och sa ar det min tur att kasta vatten (i dubbel bemarkelse!).
- 07:50 - efter lite grooming (metrosexualiteten har slagit igenom hart och hudkramer och kammen aker fram) ar det dags for frukost. Amma (vardmamman) staller fram maten och vanligtvis ar det rispannkakor (dosai) eller riskuddar (ickly) med nagon chutney (cocosnot och jordnot ar favortit) eller curry (kallat smabal, mer rinnigt och mer gronsaker) till. Amma lagger pa mat tills vi inte hinner ata mer och da ar det en rask promenad till bussen som galler.
- 09:10 - anlander vi oftast till jobbet, skolan for barn med synsvarigheter, ibland svettiga och forstorda om bussen varit full, ibland bara lite morgontrotta om vi fatt sitta. Jag och Filip gar da till "Printing press" dar jag oversatter en engelsk larobok till blindskrift och Filip oversatter Nalle Puh. Nagon gang da och da kor vi lite interna pinball tavlingar ocksa. Just nu har Filip high score och jag ar inte nojd.
- 11:00 - dags for lektioner! Det ar meningen att jag och Filip ska halla i engelskalektioner men allt som oftast har de redan haft dessa lektioner och da far vi kora Science och Maths istallet och det ar krangligt for de ska hallas pa tamil. Da far Vimal och Jay Kumar ta over helt och Filip och jag laser en varsin bok. Vi har upprepade ganger bett storebrosan pa bygget (en munk alltsa, fast han ar inte sa munkaktig av sig) andra schemat och jag tror han faktiskt kommer fixa det nu.
- 12:45 - lunch! Jag ar oftast vralhungrig vid den har tiden och satter i mig alltfor mycket sambal och ris trots att det inte ens ar speciellt gott (skolmatsal standard).
- 13:20 - antligen dags att vila lite. Vimal, Jay Kumar, Filip och jag gar till ett tomt klassrum, lagger oss pa de smala trabankarna och snart sover vi som sma barn allihopa. JK brukar snarka.
- 14:00 - jag vaknar alltid forst (inga undantag hittills) och forsoker vacka liv i de andra. Indierna har inte riktigt samma disciplin med tider som Filip och jag och de vill garna sova langre. Det brukar sluta med att jag gar och forsoker leta ratt pa en nyckel till bibliteket som vi ska organsiera. Ibland gar det bra och da dammar vi, sopar ner odleagg pa golvet och kategoriserar blindskriftsbocker. Allt som oftast ar dock killen som har nyckeln pa lunch eller i Vellor eller nagon annanstans och da far man improvisera. Det borjar vi bli bra pa...Improvisera brukar oftast innebara att man inte jobbar.
- 15:00 - pa mandagar och onsdagar tar vi bussen hem vid den har tiden for att ga pa moten. Pa tisdagar och torsdagar stannar vi till kl. 16:15 och leker med barnen. Fotboll mot blinda barn ar skitroligt, jag ar varsta Ronaldinhon helt plotsligt och dribblar mig svettig medan tjugo ungar jagar mig.
Sa ser en vanlig arbetsdag ut. Efter jobbet gar vi ofta pa cafe och dricker kaffe och ater cocoswienerbrod. Filip munchar hardast. Pa kvallarna ar det antingen mote med gruppen eller fri tid. Mandagar ska vi hadanefter ha lite mer aktivitetsbaserade moten och forra gangen spelade vi volleyboll och rugby i en nastintill uttorkad flodbank. Nagra roade sig med att fanga fisk och skvatta vatten pa Kristin ocksa. Det var enormt skont att fa gora lite fysiska aktiviteter i alla fall och jag uppskattade det verkligen. Torsdagarna diskuterar vi aktuella fragor i gruppen och kor yoga.
Om vi ar lediga gar manga till internetcafet eller sa gar man till vardfamiljen och skriver, laser och umgas. Ibland har man arenden att utratta, kanske ga till skraddaren och hamta en skjorta eller kopa en ny tval. Vad det an ar brukar det ta ungefar hela kvallen att ordna. Vid 21:30 brukar vi ata middag och da ater jag aterigen som en tokig sen far jag ett varmt glas mjolk och sa gar jag och Vimal och lagger oss vid 22:00. Vimal somnar alltid forst medan jag skriver och lyssnar pa lite musik.
Sa min vardag ofta ut. Nu har vi avklarat halva arbetsperioden och nasta vecka ska vi pa Midcamp och bara bonda och umgas. Ser fram emot det. Vi ska till nagot slags kloster i bergen och det ska bli skont att fa ha lite lugnare miljoer omkring sig. Friskare luft ocksa forhoppningsvis.
Indien ar fortfarande valdigt trivsamt. Jag hade aldrig anat att jag skulle ma sa bra har, var installd pa att det skulle vara frustrerande, pafrestande men intressant. Nu tycker jag mer att det ar utvecklande, roligt och tillfredsstallande.
Hoppas att ni har det bra i Sverige. Ni som laser pa bloggen, se till att kika in pa min resdagbok (jhernerud) dar alla foton ligger! Ta hand om er!
Over and out from Arni.
En bra dag.
Sitter har pa Saravana och ska egentligen leta information till min och Richards utbildningsdag som vi ska ha pa lordag. Men da blev det plotsligt mycket roligare att blogga...
Livet gar sin gilla gang har i Arni och det ar snart dags for midcamp. Imorrn ar det en manad sen vi lamnade Sverige! Tiden bara rusar ivag, ibland kanns det lite skont men nar man har dagar som igar sa vill jag inte ens tanka pa att vi kommer aka harifran.
Gardageftermiddagen spenderade storre delen av gruppen tillsammans nere vid floden. Vi spelade volleyboll och rugby, hade vattenkrig och at vattenmelon. Pa vag hem i solnedgangen blev vi hembjudna till Sophies och Venillas vardfamilj. Har ar det aldrig nagot problem att ta emot 15-16 pers hemma, finns det hjarterum sa gar det, och sjalvklart bjuds det pa mat och ta en pori till, och vill ni inte ha lite mera te? Gastfriheten ar helt fantastisk och vanligheten slar emot en i dorren vart man an kommer.
Nar jag kom hem mottes jag av tva glada tokungar till syskon som skrek Helenakkaaaaa och hoppade upp i famnen pa mig. Sen lekte vi apor och tigrar och taglok och allt mojligt anda tills Richard ropade pa mig att komma eftersom Sophie satt och berattade varldens historia om hur hon och Henry traffade varandra. Efter det vankades det middag och jag fick varldens godaste fisk med spenat. Nar jag stod och borstade tanderna pa kvallen kande jag verkligen att det inte finns nagon annanstans i varlden jag skulle vilja vara just nu.
For det var ingen vanlig dag. nej det var Toras fodelsedag...
Ja ma hon leva
ja ma hon leva
ja ma hon leva ut i hundrade ar
igar firade vi Toras 20arsdag :)
Efter mycket om och men fick vi antligen till tarterna. Vi fick slita med fel ingredienser och ragga en ugn hos ett bageri, men det gick till sist och resltatet blev bra tycker jag. Vad de indiska deltagarna ansag vet jag inte, sag nagra kladdkaksbitar i papperskorgen efterat, jag tror de tycker svensk mat ar mycket fascinerande :)
Jag tackar iaf sa mycket for god mat och trevligt sallskap!
Att livet kan vara sa enkelt
"It's no problem. If there is a problem, it's no problem."
Att indien ar ett hurry-curry land ar helt fel. Dels ater inte indierna curry som vi i sverige pastar att de gor och dels ar tiden nagot man knappst agnar nagon storre del av sitt liv at. Tid ar tid, nagot som en klocka visar men ingenting mer. Varfor bry sig om tid nar man kan bry sig om annat? Att ga i en rask takt a la svensk-tempo ar helt oforstaeligt, att jakta ar nagot som ar jobbigt och da svettas man mycket. Nej, det ar valdigt konstigt att forsoka skynda pa nar man har en tid att passa eftersom alla anda ar sena. Fin folk kommer alltid sent. Om en buss gar sa kommer alltid flera. Det ar sa helt enkelt.
Att Indien ar ett land med bara en religion som hinduismen ar inte korrekt. Har lever folk jamsides med varandra och moskeerna trangs bland arnis gator tillsammans med kyrkor och tempel. Det fridfullt har. Ingen bryr sig om du stannar for att tillbe en gud eller om du fragar efter vagen. Alla ar lika vanligt sinnade oavsett. Religioner har sjalvklart en central roll och kastsystemet marks till viss del fast anda inte. Kanske ar jag for obildad for att se de sma sakerna? Kanske kanner jag att Indien trots allt ar ett accepterande land med sina religioner anda? Jag kanner i varje fall att det ar lugnt och skont samt att folket lever med varandra och respekterar att vi har olika tro, det borde fler lander gora. Det ar bara sa himla enkelt har.
Att indien ar ett land med en stor befolkning ar sjalvklart. Det finns manga stora stader och otroligt manga sma byar. Arni ar en liten stad med dryga 200 000 invanare (aven om alla sager olika har) och ar lite isolerat ifran omvarlden. Det ar det vi gillar med Arni. Okej, nu sitter jag faktiskt har pa ett internetcafe med bredband men da far vi ocksa tillagga att denna speed pa internetuppkoppling nyligen ar installerat om jag inte minns helt galet. Internet ar nagot av framtiden och manga har inte forstatt poangen med att ha en mail. For vem ska dem emaila? Vi svenskar vill halla kontakten med omvarlden, men har existerar inte en omvarld manga ganger. Det finns byar och Chennai nagra timmar harifran, det racker. Pa fragan om det varit abroad svara manga: Yes, in New Delhi. Da forsoker vi svenskar artigt saga att det ar indien ocksa... A ena sidan, varfor surfa pa internet nar man har sina grannar att vara o leka med? Msn behovs definitvt inte. Mobiler ar populara och varenda en verkar pilla med dem. Fast ingen ringer med dem nagra langra samtal utan vara indier gor ett sk "missed call" till vara handledare och dem far ringa upp, so what's the point of cellphones? Jag och min indie hade inga mobiler de forsta 2,5 veckorna och vi klarade det galant. Vi var alltid sena, men vi kom ju. Det ar bara valdigt enkelt att inte tanka pa annat an sig sjalva.
Att indien har det materiellt sett bra kan diskuteras. Nagra vardfamiljer bor fint med sangar och nagra har bord och stolar medan andra sitter pa sina fina bambumattor pa golvet. Det ar bekvamt och enkelt att stada. Sangar ar en lyxvara och varfor lagga pengar pa sant skrap nar man kan fa sova tatt ihop med sin familj? Ju mindre kvadratmeter man har i sitt hus, desto mer gemenskap och karlek. I mitt hus ar det mycket karlek. De skrattar ofta, dels at mig men ocksa med mig. Nar jag visade dem bilder fran min lagenhet borjade varddottern fnittra och sa att hon ville komma och bo hos mig. Att hon skulle fa sova pa min soffa vore skont, sa hon. Jag hade precis tankt saga att hon kunde fa sova i en sang eftersom soffan kanske inte ar sa bekvam... Att leva utan mobler ar enkelt. Nastan for enkelt.
Det blir ett liknande inlagg nasta vecka med andra inslag och tankar. Nu ska vi baka en svensk fodelsedagstarta at Tora. Hur ska vi fa tag pa ingridienserna? Oh, it's no problem. If there is a problem, it's no problem.
Emelie
mm sockerror
hipp hipp hurra
be there or be square!
Whiiie!
Jag tror att jag borjar komma in med bra rutiner nu, yoga varje morgon innan frukost, ny meditation varje vecka - det kanns bra.
Jag tror att det var igar som grundstenen till denna mycket lyckligare dag grundlades, det var Jennifers fodelsedag och vi frade henne med att efter onsdagsyoga och jamstalldhets och hur-vill-vi-att-gruppen-ska-vara diskussionerna laga mat tillsammans pa WEL, vilket blev kyckligt med ris (big surprise:) till indier (Shabiya overlycklig, som hon har saknat kycklig, det ar hennes absoluta favvo och vardfamiljen ar liksom jag veg.) och ovriga kottatare som ville smaka och tomat, lins och kikartsgryta med vitlok-salt-peppar kryddning :D och MAKARONER, det var makalost underbart och min mage har faktiskt matt battre idag sa vi kom fram med teorin att svenskar ar sa vana vid att ata vete och potatis att vi liksom har enklare att smalta det och att det ar likadant med indierna for ris (paminn mig om att laga ris till min paris minst tre ganger i veckan nar vi ar i sverige) och vi fick laga maten sjalv (har saknat sa mycket)
Nu blev det hela lite ostrukturerat med jag ju saga att jag drommer om att laga mat (och baka brod och kakor) med rag och fron och massa gronsaker och aterhallsamt kryddat sa att maten i sig smakar nat och inte bara kryddorna.. men nog om detta.
Stenarna har fortfarande inte kommit till hollowblocks sa det var bara att stada pa garden, vattna de 250 stenarna de gjort dagen innan (good work) och sitta ut hogen igen. Men sen sa paminde Shabiya om att hon ju hade lovat att visa mig floden och Helena (som var hemma for kranglande mage) kande sig tillrackligt frisk for att hanga pa och da foljde hennes vardmamma (som ar Shabiyas polare) ocksa med och vi promenerade genom varmen till floden dar kvinnorna tvattade (tog ut sina aggressioner pa kladerna sag det ut som, de slog dem skoningslost mot stenar sa att vattnet yrde.. och de blev rena och fina och kvinnorna trotta otroligt slitgora som endast utfors av kvinnorna) men vi badade bara fotterna, floden var riktigt ren och fin med indiska matt matt, blotte schalarna for att svalka lite och min paris och Helenas vardmamma fangade smafisk (till oss, att ha "dumma" svenskar med sig ar jattebra for man kan skylla allt tokigt man gor pa dem) och roade sig kundligt med detta sa nar vi begav oss tillbaka hade de en hel pse med silvriga sma fiskar i (som vi helst ville slappa ut.. de sag inte sa valmaende ut i plastpasen :( men.. de fick do for artighetens skull.. katten blir val glad)
Men det var en skon formiddag som forgylldes ytterligare av en sa underbart fenomenal obeskrivligt god sak som en ordentlig bit vattemelon pa vagen in till browsincenter.. till och med Helena fick i sig lite.. och jag njot :D
Underbara, magnifika, otroliga indien..
men paradoxalt sa det forslar ar det!
Men nu maste jag jobba med education day,
det ska nog bli bra.
Happy Valentinesday Allihop!
Love.
Solbranna, grodattacker och standig magsjuka
Har sitter jag pa internetcafet, alldeles rod och svidande med verkande mage och letar efter fakta om ekologisk odling infor temadagen pa fredag, ni kan tanka er hur det gar! Jag ar nog inte alldeles glad pa indien just nu, men det ar svart att vara glad pa nagonting nar man ar sjuk speciellt nar det inte ser ut som om det kommer bli battre. Krisktin berattade att det ar sa for vissa nar de ar ute och reser magen lungnar sig liksom aldrig, min verkar ha multipel personlighet, ena sekunden ar allt finemang och andra kanns det som om man blir knivhuggen.
Det badar for fin koncentrationsformaga :D
Dessutom trodde jag inte att det skulle vara nat problem att kopa aloveragel har, jag menar aloen ska ju vaxa vilt tom men de har det ingenstans.. massa produkter som innehaller aloe, facial wash ville de truga pa mig nar jag forsokte forklara men jag hade tur. Tora hade med sig sa jag fick lana hennes tnx a lot, sa det svider redan mindre i alla fall.
Jag var tillbaka pa hollowblocks idag och "indisk verkstad" men denna gang var det inte de anstalldas fel att inget blev gjort utan stenleverantoren som inte kom sa vi flyttade "bara" en hog med fin sten. Det var RIKTIGT jobbigt, man sitter pa\i den dar hogen jamt sa den hade spritt sig ganska fint och det var tungt och monotont gora att samta ihop allt till en enda hog och trots att vi da hela dagen var i skuggan (hoga trad vid arbetsplatsen) sa ser jag ut som en krafta och ansikte och armar kanns som "bada i havet med forkylningsnasa" nar jag svettas - vilket ar jamt, standigt och mycket for det ar VARMT!
Helena var hemma och sjuk sa jag var inne hos henne och pratade lite, det var skont brot av dodtiden da inte ens min paris kunde komma pa nagot vi kunde gora ( \vilket jag aldrig hade trott kunde handa). Det blev kulturella skillnader, processer i relationer och indisk vs. svensk kanslohantering som det pratades om och jag mindes kultur och idehistorian med Per Linder och hur de naturliga forutsattningarna satter ramen for kulturen, och individen, och stannar kvar aven efter att de kanske spelat ut sin roll for det integreras i sattat att tanka. (bl. da indiernas mycket speciellt uppfattning om tid och punktlighet)
Sen fick jag med mig eldpappaer till Emelie fran Helena sa att hon skulle kunna spana lite infor eldmotet, jag har mitt forsta pa fredag, efter educationalday och yoga. Jag hoppas verkligen att jag overlever dagen (nu blir det ett mastodontinlagg sry) forst educational day med allt ansvar och preseentera fakta och..( hur mycket kan jag egentligen.. det hade varit sa mycket enklare om jag hade haft miljokunskapsbockerna men nu blir det som det blir. Men jag kanner att jag skulle kunna gora det sa mycket battre om det hade funnits mer tid eller jag varit friskare och kunnat koncentrera mig battre osv.) sen yoga, jag var sa nervos infor forsta yoga "lektionen" - jag kan ju knappt sjalv och sen leda andra och pa engelska ( en av de mina stretchingsituationer) men det kandes bra.. mycket idylliskt faktiskt yoga pa taket i solnedgangen, Filips ide - helt underbart (hoppas han lagger upp bilden snart.. har han kanske redan gjort.. far kika) det kans lite lungnare nu men fortfarande nervost (far mig att tanka pa alla mina yoga larare darhemma och hur mycket jag saknar er!!! Alskar er!)
Jag lamgtar efter tid att landa men inser att det inte kommer vara sa, for var gang man landar sa borjar man stretcha igen och utforska nya marker och det tar tid, allting tar san tid!
Ar det bara for att man ar ovan vid hur saker och ting funkar eller tar allting bara mycket langre tid i indien?
Nagon gang snart ska jag vara glad nar jag sitter har och beratta om andra sidan av myntet, om UNDERBARA INDIEN! men idag ser jag bara sophogar, kanner bara avgaser, solbranna och magont sa det6 blir en annan dag.
Hoppas ni har det bra darhemma,
alla mail ar valkomna :P ni ar ganska sega faktiskt
men det ar ju jag med sa jag har val inte ratt att klaga.
Love.
Just det.. jag var mitt i min dagliga kalldusch nar nat landade pa min vad, snodde runt och fick se den lilla ljusgronbruna grodan som forsatt Shabiya i skracktillstand dagen innan sittanes dar - what to do? - ville sla bort den men jag misstankte att det kunde vara dumt men sa borjade den hoppa uppat - lar - rygg - axel sen drog jag till under den med handuken och den hoppade dan. Kanske ar jag lite skramslig men det var lite ackligt.
Jag fick senare veta att hudkontakt i sig inte ar farligt utan att den spottar\bits (svart att veta med indisk beskrivning) sa det var lungt men vardfamiljen blev redigt uppskramd och gav mig instruerade mig att noga inspettera toan innan intrade :D Massa kramar (jag saknar kramar):
Finn mening i vardagen
Vimal och jag anordnade Education Day forra veckan och det upptog det mesta av var tid. Fick verkligen kanna pa hur det gar till nar man ska organisera och planera saker har i Indien. Inte riktigt lika enkelt och smidigt som det kan vara i Sverige. Det blir mycket flang hit och dit nar det ar elavbrott och bussar som inte kommer, skrivare som kranglar och omstandiga beslutsfattare. Ibland otroligt frustrerande och tyvarr fick jag en del utbrott nar saker och ting inte gick var vag. Ibland tryter mitt talamod (som kan vara kort om blodsockret ar lagt) och det ar nagot jag verkligen far jobba med. Man kan inte ga och svara pa gatan och vara forbannad har sa jag maste verkligen lagga band pa mig sjalv. Vimal uppskattar inte heller nar jag blir arg men vi kan atminstone prata om det...
Eftersom varje Education Day ska anknyta till de manskliga rattigheterna valde jag och Vimal att inrikta oss pa manniskor med funktionshinder. Vimal har tidigare studerat till speciallarare pa en skola for dova barn och ditt akte vi i fredags. Emelie beskrev vad som hande bra nedan och jag kan bara instamma i att det var rorande. Tidigare har jag sett sa mycket opedagogiskt och dumt i skolan men har visste lararna verkligen vad de holl pa med. Under var rundvisning sa mottes vi av duktig personal och otroligt entusiastiska och intresserade ungdomar. Otroligt upplyftande! Efter det diskuterade hur samhallet kan anpassa sig till personer med funktionshinder och aven om det ibland ar svart att fa nivan ratt (engelskakunskaperna ar valdigt varierande i gruppen) sa gick aven det valdigt bra och det kandes givande.
Pa lordagen hade vi projektdag och dar kandes det som vi verkligen kom igang. Vimal och jag har slagit oss tillsammans med Tora och Priteena. Vi ska anordna en laxlasningskvall en gang i veckan for unga tjejer som behover hjalp infor sina prov. Tjejer har maste hjalpa till hemma sa otroligt mycket mer an pojkarna och darfor hoppas vi kunna ge dem en chans att fa lite extra hjalp och tid bort fran sopkvasten. Vi kommer aven forsoka anstalla kvinnor som har utbildning men som nu ar hemmafruar till larare for att ge dem en chans att bidra. Vi kommer ga genom WELs sjalvhjalpsgrupper for kvinnor for att hitta elever och larare.
For att finansiera loner och annat ska vi forsoka fa till en sponsrad fotoutstallning i Sverige (jag borjar redan fa lite angest for fotandet) som ska handla om...ja, det ar inte riktigt bestamt an. Antigen blir det om daliter eller sa kopplar vi det till jamstalldhetsfragan, det visar sig. Det kanns riktigt bra i alla fall och vi har Ruby (forestandaren for WEL i ryggen) och det kanns viktigt. Hon verkar ta projektet pa allvar och hojde ribban i lordags sa att det kandes battre, seriosare men anda lattare att genomfora. Jag ar imponerad av den kvinnans driftighet men kanske inte hennes ledarskap... Mer om det en annan gang.
Nu nar allting borjar kannas mer vardag sa ar det annu viktigare att tanka pa vad vi har for oss, det ar latt att bara glida med. Sova, ata, jobba, ata, sova. Skont men inte speciellt utmanande eller givande. Har kommer aven projektet och Eduvation Day in i bilden, det ar sa skont att ha nagot att fokusera pa.
Nu ska jag hem och tvatta och sen ska jag nog forsoka prata lite religion med min vardfader som ar troende hindu. Han ar en valdigt bra person att prata med, man behover inte argumentera och overtyga varandra, det ar viktigare att forsta. Atminstone for mig och det racker gott.
Jag tackar for mig, torkar svetten fran pannan och ger mig ut i dammet och kaoset.
Deaf School
Har ar vi pa Deaf School tillsammans med nagra av barnen. Det var ett otroligt givande besok och vi alla ar valdigt nojda. Thank you Vimal och Jerker for the lovely second Education Day :)
We love it here!
Indiska vardagen
Hoppas ni mar bra, vi mar toppen. Har kommer utdrag fran min resedagbok (Emelieemla pa http://www.resedagboken.se/).
Denna vecka har varit fullspackad, men jag ska forsoka att gora inlagget sa kort som mojligt. Maste bara saga att jag trivs sa himla bra har. Dels med Arni men dels med indierna, programmet och allt runtomkring. Det ar great :D
Torsdag: En vardag som denna innebar work och det var lika kul som vanligt att ga till "jobbet" pa St Josephs Primary School. Barnen ar sa otroligt gulliga och lararkollegorna ar underbara. Jag hade lovat mina lararkollegor att ta med kort fran sverige och de blev helt upprymda over att se dem. Manga ville lana korten och visa sina familjer. Jag ar en riktig lokalkandis nu, och min familj och mina vanner for den delen ocksa ;) Torsdagen bjod pa shopping av tre nya churidas. Helt underbara tunikor som kostade runt hundralappen for tyg och att de sydde upp dem. Billigt och bra!
Fredag: Education Day! Idag var det Vimal och Jerkers tur att ordna varan education day. Vi akte med buss i ungefar tre timmar till en dov-skola. Det var helt underbart att komma dit och fa se hur det gar till nar man lar dova barn att prata. Hela skolan verkar toppen, dar barnen ar max 8 barn per klass. Omgivningarna med gronska, tradgardar och ett lusthus gor omradet perfekt for ett Deaf School. Nar vi fick vara med en liten kille pa 4-5 ar att lara sig saga familjemedlemmarnas namn, blev jag lite rord. Det var sa vackert. Den lilla killen satt med horlurar mitt emot en spegel, lararen tog hans hand och la den pa sin kind for att han skulle kanna nar hon sa "mmmmmmm". Darefter sa hon: 'ama' vilket ar mamma pa tamil. Amazing... En helt dov kille satt dar och larde sig saga mamma medan vi alla satt bakom och studerade honom. Vilket talamod alla dessa larare har, de tragglar och repeterar ord hela tiden tills barnen verkligen kan uttala orden. Det var otroligt larorikt att fa folja med nagra klasser och se hur det gar till. Vimal har tidigare studerat teckensprak etc pa den skolan i tva ar och det ar vi tacksamma for. En sjukt bra education day!
Lordag: Projektdagen innebar att vi akte till WEL och vi fortsatte arbeta pa vara artiklar om SHG. Vi firade Pretinas fodelsedag ocksa och det bjods pa mat och tarta. Nar firandet av Pretina vad det dags att aka hem for att fa lite somn, eftersom morgondagen innebar wedding-time.
Idag: Yes, vi ar nyss hemkomna ifran ett hindu-brollop som ocksa var ett Brahmin-wedding. . Vi tog bussen vid halv atta imorse och sedan traffade Jeni och jag de andra pa 'Old Bus Stand' dar vi tog sikte pa en storre stad 1,5 timme harifran. Jag, Sophie, Tora och Johanna fick VIP-platser och satt pa instrumentbradan fram pa bussen. Ja intrumentbradan ar inte stor, men har i indien kor man efter mammas ordsprak "finns det hjarterum finns det stjarterum". Det ar helt otroligt sa mycket manniskor man kan packa in i en buss... kom till indien och upplev trangseln. Bussen som inte har nagra fonster eller dorrar fyller forst upp bussen invandigt, sen ar det folk som hanger utanpa bussen som aker med. Otroligt att de inte faller av pa dessa daliga vagar (nagra sitter pa taket ocksa). Vagarna ar skumpiga som sjutton och vi brukar skamta om att detta ar den perfekta kuren mot celluliter ;)
Brollopet var fint med en massa utsmyckningar med blommor och folk overallt saklart. Alla ville hedra brudparet och gavor gavs (vi gav en totally strange hindutavla) och foton togs.
Laddade upp en bild pa nagra av oss, hoppas ni kan se den. Ha det sa bra sa hors vi snart igen! Emelie
..funderar pa statistik over trafikolyckor
Fast idag var det lite extra trevligt att aka trangbuss med tutande melodier som spranger oronen. Darfor att jag fick halla Varldens vackraste lilla flicka. Hon snarkade och sov sa tryggt fastan att vi andra pa bussen lekte Hela Havet Stormar. Lite kul att folk vagor lamna bort sina barn till mig :) Jag saknar henne lite...
Indien so far.
Hej Sverige!
Har ju inte skrivit nagonting har an, men tankte bara beratta att jag lever! Att skriva om allt som har hant skulle ta en halv livstid, sa jag far val ta det lite kort. Som Kristin skrev forut sa heter min paris Richard, och ar en 23-arig kock harifran Arni. Det mesta funkar bra for oss, det ar mest jag som inte riktigt ar van vid att ha nagon som ser efter mig. Kan vara bra for mig att masta slappa lite pa kontrollen kanske...
Jag och Richard bor hos en av familjerna som driver Hollow blocks dar Johanna och Sabya jobbar. Karnfamiljen bestar av Sophie och Richard (som kallas for Henry eftersom min paris heter Richard, solklar logik) och deras underbare lille son Stephen, som ar 4 ar. Jag har lyckats muta honom med att ta bilder med min mobilkamera och ge honom choklad sa nu tycker han jattemycket om mig och overoser mig med pussar nar jag kommer hem. Sedan finns aven Henrys foraldrar i hushallet for det mesta, och hans syster och hennes man Sam. Sam ar en riktig skoning, har alltid nara till skratt och pratar engelska efter basta formaga. De har ocksa en bedarande sot liten dotter, nioariga Violet. Vi sover inne pa Hollow Blocksomradet i ett litet hus med tva sma rum. Jag sover for det mesta med farmodern och Violet, ibland byter Sophie och Stephen av med dom av okand anledning. Vi ater i ett litet hus pa andra sidan vagen, dar vi ocksa ser pa teve pa outhardligt hog volym. Jag tror att det ar nan som sover dar ocksa, men jag ar inte riktigt saker... Hursomhelst ar det en fin liten familj vi har hamnat i, och de tar hand om mig pa basta satt!
Jag och Richard jobbar pa ett dagis for handikappade barn. Jag har inte riktigt lyckats satta mig in i verksamheten an, men jag tror att jag ska kunna sysselsatta mig riktigt bra. Det ar ca 16-17 barn med tre froknar, sa de har det ratt stressigt. Hoppas jag kan dra mitt stra till stacken! Just nu har de ett slags kulturlager dar det kommer fler barn fran byarna runt om Arni och far dansa, sjunga och lasa dikter. Det ar inte alltid de far gora det annars, och genom lagret vill lararna visa att aven de handikappade barnen kan. Jattefint tycker jag! Mycket dans blir det for min del eftersom jag inte ar sa jattebra pa tamil an (...) och kanske inte alltid under de mest ordnade former heller. Men vi har roligt! Det ar jattemysiga ungar, fulla med energi som de inte alltid far mojlighet till att slappa ut. Tankte hoppa lite hopprep och hage med dom, kanske leka hela havet stormar, kull... Vi far se hur det gar!
Annars borjar vardagen komma lite smatt. Basta stunden pa dan ar nar jag gar hem langs med Main Road nar det borjar morkna, det ar underbart att bara ga i sakta mak och titta pa hur folk skoter sina kvallsbestyr. Da ar Arni som bast!
Hoppas ni har det bra hemma i Sverige, at en semla at mig ocksa!
Apparam pakkalam!
/Helena
Parindelning och volontararbete
Hej alla hemma i Sverige!
Pa fotot ovan ser ni alla deltagare i SWY Indien-Sverige 2008. Staende fran vanster: Priteena, Shabiya, Emelie, Johanna, Sophie, Filip, Tora, Jerker, Maran (handledare), Richard, Jayakumar och Vimal. Sittande fran vanster: Vennila, Jeni, Kristin (handledare) och Helena.
Som ni sakert vet ar alla deltagare indelade i kamratpar som bor och arbetar tillsammans. Har kommer lite info om vem som ar i par med vem och vad de jobbar med:
- Jeni och Emelie jobbar i St Joseph primary school
- Vennila och Sophie jobbar pa St Josephs sjukhus
- Priteena och Tora jobbar med att bygga ett hus at WELs (organisationen vi ar hos i Indien) dagcenter for funktionshindrade barn
- Shabiya och Johanna jobbar pa "Hollow black" som tillverkar tegelstenar som ska anvandas for att bygga huset at dagcentret
- Richard och Helena jobbar pa dagcentret for de funktionshindrade barnen
- Vimal och Jerker jobbar pa en blindskola
- Jayakumar och Filip jobbar pa en blindskola
Nu har deltagarna dessutom satt igang med sina projektarbeten! Flera av dem kommer att fokusera pa de sjalvhjalpsgrupper som WEL driver, nagra kommer att dra igang en ny verksamhet pa WEL (laxhjalp for tjejer) och ett par kommer att fokusera pa dalitfragan. Det rader ingen brist pa goda ideer i denna grupp!!
eduction day1
Eftert fick vi kolla pa en kulturshow som barnen pa barnhemmet under hade satt ihop, den var jattefin. En dov liten pojke rorde sig exakt i takt med musiken. Fantastiskt!
Vill uppmana att ta en titt i min resdagbok: Sophie.w
For att beratta mer om vardgslivet sa vacks jag halv sju varje morgon av att tva barn studsar in i mitt rum och tander lysroret, dar jag och Venilla sover (delar sang, ar mkt nojd med att ha sang!). Indierna ater ingen frukost, eller, de ater mat till frukost, sa indirekt ingen frukost.. Mitt hus har blivit ommalat denna veckan, precis da jag hade magsjuka, men men, och darfor, av okand anledning, ar vattnet avstangt. Sa duschandet at det lite sadar med.. Tur att alla grannar ar fascinerade over svensken och kommer med yaseminblommor varje dag att pryda mitt har med :)
Ta hand om er alla!!
